Wijkman stärker IOP som utvecklingsväg

8 mars 2013
Sedan några år har kommuner, landsting och regioner och idéburna organisationer prövat att utveckla partnerskapslösningar. Det handlar i grunden om att det finns idéburna organisationer som bedriver egen verksamhet vars effekter bedöms stödja politiskt fattade beslut om t.ex. folkhälsa, delaktighet eller lokal utveckling. Partnerskapslösningen är ett sätt för kommuner, landsting och regioner att stödja viktig verksamhet med bibehållen dialog, bibehållen flexibilitet när det gäller hur man arbetar, och inte minst viktigt, bibehållen respekt för idéburna organisationers rätt till självständighet.

Ett alternativ till partnerskapslösningen är att kommuner, landsting och regioner väljer att upphandla tjänster på en marknad. Antingen används lagen om offentlig upphandling (LOU). Då görs en utlysning om att den upphandlade myndigheten vill ha specifik verksamhet genomförd, gjort på specificerade sätt, med kvalitetskriterier förbestämda. Alla aktörer som finns kring denna marknad kan då lägga bud där de beskriver hur de avser att möta det som efterfrågas i utlysningen. Eller så används lagen om valfrihet (LOV). Då skapas en ram inom vilken medborgarna själva kan välja till vilken leverantör av tjänster de vill gå. Det som står i detta stycke kan utvecklas i detaljer i en mängd olika riktningar. Direktupphandlingar, innovationsupphandlingar, ramupphandlingar etc.  Men i grunden är det dessa två alternativ som finns när man utgår från marknaden som grundläggande mekanism och där myndigheten juridiskt äger den verksamhet som utförs. 

Anders Wijkman har nu, med sin stab av jurister och andra experter, tydligt visat att det finns ett värde för samhället att partnerskapslösningar kan väljas i ett antal sammanhang utanför upphandlingsförfaranden och -regler. Partnerskapslösningar som inte utgår från marknaden och därför inte behöver upphandlas. Han har också visat på att det finns ett juridiskt utrymme för kommuner, landsting och regioner att välja partnerskapet och att det behövs en mångfald av innovativa finansieringslösningar. Wijkman har tydliggjort att Idéburet Offentligt Partnerskap är ett sätt för vårt samhälle i stort att fungera intelligent. Både myndigheter och idéburna organisationer har sina roller att spela för att detta ska fungera. 

Partnerskapslösningar är på intet sätt ett huvudnummer i betänkandet. Det handlar i grund och botten om att göra den offentliga upphandlingen till ett bättre instrument för samhällsstyrning, långsiktig uthållighet, socialt ansvarstagande. Helt enkelt att samhälleliga mål är de som grundläggande styr upphandlingen. Men skrivningarna om partnerskapslösningarna är en viktig del i helheten, speciellt för de idéburna organisationerna, men i förlängningen för hela samhället. 

Forum kommer att svara på den remiss som betänkandet går ut i. Vi hoppas att det politiska systemet, trots att vi återigen närmar oss valrörelse, trots att det finns en upphettad debatt om vinst i välfärden, klarar att bibehålla utrymmet för partnerskapslösningarna och kanske till och med göra det ännu tydligare genom lagstiftning eller annan reglering. Det politiska systemet på riksnivån har, via överenskommelserna med Sveriges kommuner och landsting och de socialt inriktade idéburna organisationerna, åtagit sig att verka för en ökad mångfald av utförare och leverantörer i hälso- och sjukvård och social omsorg. Denna mångfald handlar inte bara om upphandlad verksamhet på en marknad, den handlar inte bara om organisationer med stora grupper av anställda inom olika professioner utan också om det bredare civilsamhällets organisationer inklusive det frivilliga arbetet och deras bidrag till ett välfärdssamhälle. Ett välfärdssamhälle där det finns en välfärdsstat som har såväl reglerande, finansierande och visionerande roller, ett välfärdssamhälle där idéburna organisationer har såväl samhällskritiska, normkritiska som praktiskt bidragande roller, ett välfärdssamhälle där det privata näringslivet har möjlighet att sälja varor och tjänster under förutsättningar som det politiska systemet finner legitimt. 

Samhället är större än både staten och marknaden – och ska så vara!