Det är det offentliga som ska komplettera civilsamhället och inte tvärtom. Det skrev Civilsamhällesminister Maria Arnholm på Expressen debatt i juli. Och debatten om civilsamhällets roll i välfärdsbygget fortsätter.
Efter fem månader på sin post var Maria Arnholm under Almedalen redo att landa i sina prioriteringar för det civila samhället. Förutom sitt förtydligande om det offentliga som kompletterar civilsamhället betonar hon även att Ungdomsstyrelsens roll med ansvar för civilsamhällesfrågor ska stärkas och att Överenskommelsen ska vårdas med det tydliga målet att stärka de idéburna organisationernas självständighet och oberoende.
Och i augusti fortsatte diskussionen om vilken plats civilsamhället ska ha i välfärdsbygget. Anna Ardin, Sektor 3 och Miriam Hollmer, projektledare för studien ”Svenska Kyrkan och välfärden”, skriver på SvD Brännpunkt om risker som kan uppstå när en idéburen organisation kliver in i välfärdens organisering och nämner kyrkan som exempel. De menar att: ”Konkurrens, marknadsandelar och upphandlingar får aldrig skymma sikten för det kyrkan vill åstadkomma.” Men KDU:s ordförande Hugo Fiévet replikerar och säger att: ”Kyrkan har mycket att tillföra”.
FORUM KOMMENTERAR
Sedan 1990-talet har svensk välfärdsproduktion avreglerats. Det offentliga driftsmonopolet har lämnats. Konsekvenserna av detta är och kommer fortsätta att vara en viktig del av den politiska diskussionen i Sverige – inte minst fram till valet den 14:e september 2014. Den största delen av driften inom skolan, vården och omsorgen som har lämnat det offentliga har tagits över av traditionellt näringsliv medan idéburna organisationer har varit och fortfarande är en marginell företeelse i välfärdsservicen. Både direkt på marken och i visionerna om framtiden.
En del av förklaringen till detta finns i organisationerna själva. Vi är med några undantag inte beredda varken kompetensmässigt eller finansiellt att starta drift i större omfattning. Dessutom tvivlar vi många gånger på om driftsansvar är eller bör vara en del av vår identitet eller roll i Sverige. Men en viktig förklaring är den otydliga signal som regeringen har visat. Å ena sidan har Reinfeldts regeringar sagt att de är positiva att idéburna organisationer står som utförare inom välfärden. Å andra sidan har samma regeringar inte varit speciellt intresserade av att fundera på om vi behöver andra förutsättningar än traditionellt näringsliv för att driva verksamheter. Istället har receptet hetat likvärdighet. Man ska skapa likvärdiga villkor där idéburna organisationer ska kunna konkurrera med andra aktörer med helt annan logik.
Men när nu Maria Arnholm säger att det är staten som ska komplettera de idéburna organisationerna, har då något nytt hänt? Genom att säga detta återtar hon Reinfeldts subsidiaritetsprincip från regeringsförklaringen 2006. Subsidiaritet betyder att samhället ska byggas utifrån medborgaren. Som civilsamhälle står vi nära just medborgaren och att säga att staten ska komplettera civilsamhället innebär snarare att se vår särart än att klumpa ihop oss med andra privata aktörer som arbetar utifrån en helt annan logik. Innebär detta att regeringen nu är intresserad av att på allvar överväga om det är andra vägar än strikt marknadstänkande och konkurrens som måste styra breddningen av aktörer i välfärden?
Vi vet att det finns lösningar som bygger på tillit och samverkan snarare än konkurrens. Forums koncept Idéburet Offentligt Partnerskap är ett exempel på detta. Men de tiotal kommuner/landsting/regioner som i dag vågar pröva denna lösning gör det på gränsen till vad som är tillåtet. Det beror på att regeringen inte ännu öppnat upp för att idéburna organisationer behöver andra förutsättningar än företag. Istället blir verkligheten att idéburna organisationer ses som företag-light. Och om det fortsätter blir vi det också. Då har förutsättningarna för mångfalden av aktörer försvunnit. Då kommer de olika privata alternativen snart att vara likadana. Oavsett vilken sektor de tillhör.
Den stora frågan är därför – kommer det att finnas något politiskt alternativ som skapar förutsättningar för idéburna organisationer att vara driftsansvariga på ett sätt som också låter oss förbli just idéburna?