Ungdomsstyrelsen blir den 1 april Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Namnet ändras på grund av den omläggning av politiken för det civila samhället som har skett de senaste åren, skriver Mara Arnholm med flera på Expressen debatt.
Det var 2012 som Ungdomsstyrelsen fick det bredare uppdraget att förutom att ansvara för ungdomspolitiken även vara myndighetsstöd för politiken för det civila samhället som röstades igenom i riksdagen 2010.
– Namnbytet är logiskt eftersom myndigheten under lång tid ansvarat för statsbidrag till ideella sektorn, såväl till ungdomsorganisationer som till kvinnoorganisationer och etniska organisationer. Nu har vi också ansvaret för att vara en kunskapsmyndighet inom hela politiken för det civila samhället. I juni arrangerar vi för andra gången Forum för det civila samhället och vi administrerar dialogen mellan det civila samhället och regeringen i Partsgemensamt forum. Inom kort lanserar vi en högskoleutbildning, Civilsamhället i samhället, tillsammans med Ersta Sköndal högskola, säger Alice Bah Kuhnke, Ungdomsstyrelsens generaldirektör, i Ungdomsstyrelsens pressmeddelande.
Och i en debattartikel i Expressen (18/2) skriver Maria Arnholm:
”Det civila samhället behöver ingen myndighet, men civilsamhällespolitiken behöver en. En myndighet som inte ska styra, men däremot stötta. En självständig myndighet till hjälp för ett självständigt civilsamhälle. Det blir uppdraget för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.”
Myndigheten kommer att fortsätta det arbete som redan pågår, som att fördela bidrag till bland annat ungdomsorganisationer, kvinnors organisering och antidiskrimineringsorganisationer samt till studier om det civila samhället.
Läs mer om namnbytet.
Läs debattartikeln i Expressen.
Forum kommenterar
Ungdomsstyrelsen blir Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Det ansvariga statsrådet, Maria Arnholm (FP) förklarade att motivet för namnbytet var att anpassa namnet till det myndighetens nya mer bredare uppdrag. ”Vi har uppvärderat och vill fortsätta uppvärdera den avgörande roll det civila samhället har för Sverige.”, skriver hon i en debattartikel om det nya uppdraget.
Forum tycker att den ambitionen är bra. Men det saknas några viktiga bitar i pusslet för att det politiska stödet till det civila samhället i Sverige ska kunna fungera fullt ut.
En av de svåraste problemen många organisationer lever med är att bli instoppade i olika sektorer. Den offentliga sfären är uppdelad i sektorer som; sociala frågor, näringsfrågor, utbildningsfrågor, integrationsfrågor, biståndsfrågor och så vidare. Från departementen i regeringen till olika myndigheter. Formellt ska dessa samverka och dra åt samma håll. I verkligheten lever de ofta sina separata liv.
Föreningar och organisationer skapas sällan med denna sektorsindelning som grund. De skapas för att bland annat fylla människors fritid med bra innehåll, motverka drogers negativa verkningar eller att motverka våld mot kvinnor. Människor lever inte sina liv i sektorer. De olika utmaningar som människor möter skapar en helhet och det är också i den verkligheten föreningarna lever och verkar. För att ta ett exempel, när man lokalt diskuterar att skapa överenskommelser mellan en kommun och föreningslivet är nästan alltid en central fråga hur föreningarna kan få en samlad kontakt med kommunen. Detta återspeglar just de problem som den offentliga indelningen skapar.
Om man läser Ungdomsstyrelsens myndighetsinstruktion så står det i paragraf 1: ”Ungdomsstyrelsen har ett övergripande ansvar för att de nationella ungdomspolitiska målen får genomslag inom olika samhällssektorer”. I paragraf 3 anges myndighetens andra uppdrag, det om politiken för det civila samhället. Där finns inget motsvarande övergripande ansvar som finns för ungdomspolitiken. Istället står den avsevärt svagare formuleringen att myndigheten ska ”bilda nätverk för samverkan med andra berörda myndigheter”. Med detta som grund har den nya myndigheten en oöverstigligt svår roll. Det finns inte en chans att myndigheten ska kunna skapa fungerande helheter inom politikens administration som på allvar blir ett stöd till civilsamhällets organisationer.
För att på verkligen bryta detta mönster finns det bara ett ämbete som kan göra skillnad: statsministern. Om statsministern på allvar skulle vilja skapa bättre förutsättningar för civilsamhällets organisationer så behöver den samlade politikutvecklingen stödja det. Forum tror därför att en minister, en enhet inom Utbildningsdepartementet (det är de som nu ansvarar för frågorna i regeringskansliet) och en enskild myndighet utan ett verkligt kraftfullt uppdrag och mandat får svårt att ändra mer än marginella saker.
Hur skulle man då i stället kunna skapa en mer samlande samordning för att stötta det svenska civilsamhället? Det har ingen i dag riktigt svarat på. De utredningar som har gjorts de senaste 30 åren har alla ryggat för denna fråga. De statsministrar som bildat regeringar under samma period har antingen inte sett detta behov eller inte vetat hur det borde bemötas. Statsminister Göran Persson (S) tog år 2001-2002 ett nytt steg då han som en del av förslagen i propositionen ”Demokrati för det nya seklet” och budgetpropositionen för året 2002 skapade ett nytt politikområde: ”folkrörelsepolitiken”. Utgifterna för detta politikområde placerades dock snabbt inom den rådande sektorsstrukturen, inom utgiftsområde 17, dvs ”Kultur medier, trossamfund och fritid”, för övrigt tillsammans med politikområdet Ungdomspolitik. Regeringen Reinfeldt tog ett steg till när de 2010 föreslog att området skulle döpas om till ”En politik för det civila samhället”. Utgifterna för det utvidgade politikområdet lät man dock ligga kvar inom samma utgiftsområde.
Forum tror dock att utvecklingen med överenskommelser som vi har haft de senaste fem åren skulle kanske kunnat bli en väg bort från sektoriseringen. Tyvärr är sektoriseringskulturen mycket stark. Så stark att när staten 2007 föreslog att dra igång samtal om en nationell överenskommelsen så var det utifrån statens utgiftsområden samtalen skulle föras, ansåg regeringen. Den sociala överenskommelsen handlar om utgiftsområdena 9-12, hälsa, sjukvård och social omsorg och när den nationella överenskommelsen för integration kom handlade den om utgiftsområde 13 i statsbudgeten. Men exempelvis omfattades inte utgiftsområdet arbetsmarknad och arbetsliv (utgiftsområde nr 14). För socialt inriktade organisationer blir detta mycket underligt. Arbetslivsfrågor är en mycket viktig del av det sociala arbetet.
Forum menar att staten behöver fundera igenom hur dess politikutveckling stödjer eller hindrar civilsamhällets organisationer. De som kritiserar att staten överhuvudtaget har ett politikområde för det civila samhället verkar tro att alla problem bara försvinner om politikområdet försvinner. Så är det inte. Men frågan om hur politikområdet och för den delen överenskommelserna på allvar kan vara ett bra stöd är inte löst.
En annan viktig pusselbit i omformandet av Ungdomsstyrelsens nya uppdrag är att det saknas pengar för deras nya uppgift. Endast fem procent av de medel som myndigheten har tillgodo är riktade mot politiken för det civila samhället. Om vi ska tro på ambitionen som uttrycks i Arnholms citat ovan menar Forum att det krävs pengar för att genomföra.
Sist men inte minst är det viktigt att också omforma myndighetens allmänna uppdrag om demokrati. Av tradition har detta uppdrag varit inriktat mot ungdomar. Det håller inte längre, menar vi. Demokrati handlar inte bara om ungdomar. Det handlar om alla – ung som gammal. Det är därför dags att se över de förordningar och eventuellt andra styrdokument som styr myndigheten och se till att de mer generella uppdrag myndigheten har också får mer generella kriterier.