Tidöavtalets förslag riskerar att få förödande konsekvenser för demokratin, mänskliga rättigheter, biståndet, barn och kvinnors situation och för människor som lever i utsatthet. Enligt partierna bakom Tidöavtalet ska avtalet ligga till grund för ett långsiktigt samarbete med målet att lösa de stora samhällsproblemen Sverige har idag, men reaktionerna från civilsamhället vittnar om hård kritik mot flera av avtalets reformer.
En kriminalpolitik som kommer med stora risker
Samarbetspartierna är överens om en rad åtgärder som ska syfta till att öka tryggheten och bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Bland de organisationer som uttalat sig om förslagen återfinns bland andra Rädda Barnen och BRIS, som uttrycker att de är oroade ur ett barnrättsperspektiv, och kritiserar bland annat förslagen om ungdomsfängelse, indragna bidrag och sänkt straffmyndighetsålder. BRIS vill också att regeringen nu gör en ordentlig barnkonsekvensanalys på samtliga politiska förslag i avtalet. Organisationen oroas över att avtalet saknar förebyggande åtgärder samtidigt som det inkluderar fler repressiva åtgärder för barn som befinner sig i kriminella miljöer. Enligt Martin Nihlgård, generalsekreterare på IM, innebär de nya förslagen på det kriminalpolitiska området att demokratin och rättssäkerheten i Sverige hotas. Som exempel lyfter han förslaget om att införa visitationszoner, och att människor utan brottsmisstanke, ska kunna visiteras beroende på var du bor.
Allvarlig kritik mot förändringarna i migrations- och integrationspolitiken
Beträffande migration och integration är det uttalade målet i avtalet att skapa ett paradigmskifte i synen på asylmottagande och migrationspolitiken i stort. Svenska Röda Korsets generalsekreterare Martin Ärnlöv är en av dem som reagerat och enligt honom skulle förslagen, om de genomförs, få oacceptabla humanitära konsekvenser. Organisationen ser med oro på frågan om familjeåterföreningens begränsningar och hur humanitära värderingar åsidosätts i avtalet. Minskningen av antalet kvotflyktingar till EUs lägsta nivå menar Röda Korset är en skamlig prioritering när miljoner människor är på flykt från krig och konflikt. Organisationen menar även att förslagen går emot svenska folkets vilja och hänvisar till en opinionsundersökning av Novus som visar att det bland befolkningen, inklusive regeringspartiernas väljare, finns ett fortsatt stöd för att ta emot barn och familjer på flykt.
Rädda Barnen är ytterligare en organisation som uttrycker oro, och som menar att den åtstramade politiken kommer att slå hårt mot barn som redan nu befinner sig i en utsatt och otrygg situation. Flera kvinnoorganisationer, däribland Sveriges kvinnoorganisationer och dess medlemsorganisation Unizon, skriver också att den föreslagna politiken riskerar att försämra kvinnors liv. Sveriges kvinnoorganisationer belyser migrationspolitiken som försvårande för kvinnor som söker asyl, genom begränsningen av anhöriginvandring och transitzoner där kvinnor riskerar att trakasseras och utsättas för våld.
Ett annat uppmärksammat förslag är möjligheten att utvisa människor till följd av så kallad bristande vandel. I korthet innebär förslaget att den som uppvisar ”bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet” ska utvisas. Utöver att förslaget kritiserats av forskare för att bidra till rättsosäkerhet och godtycke, kritiserar också kvinnogrupper förslaget utifrån att det kan komma att drabba prostituerade kvinnor utan svenskt medborgarskap, och av IOGT-NTO då missbruk listas som en tänkbar grund för utvisning. IOGT-NTO menar att detta visar på en bakvänd syn på missbruk. Enligt Irma Kilim, drogpolitisk chef IOGT-NTO, behöver individer som befinner sig i ett missbruk en väg ut ur missbruket, inte ut ur Sverige. Människor som flyr bär ofta med sig traumatiska händelser vilka kan bidra till psykisk ohälsa och missbruk menar Irma. Ett argument för mer stöd, hjälp och omtanke – inte mindre.
Studieförbunden bekymrade över synen på Folkbildningsrådet
Studieförbunden har i sin tur kommenterat på att en översyn av Folkbildningsrådet ska göras. Studieförbunden uttrycker att de är bekymrade angående reformen och ställer sig undrade till vad detta kommer innebära i praktiken, samtidigt som man utgår från att skrivelsen om armlängds avstånd i kulturpolitiken gällande dess oberoende och egenvärde även gäller folkbildningen.
Biståndsorganisationer i protest mot att enprocentmålet överges
Den tillträdda regeringens beslut om att minska biståndet är ett annat område som har kritiserats hårt av flera organisationer, bland andra Amnesty, Act Svenska kyrkan, Kvinna till kvinna, We effect och Olof Palmes Internationella Center. Organisationerna lyfter att biståndet gör verklig skillnad och att Sveriges stöd därför är viktigare än någonsin. Det faktum att Sverige överger enprocentmålet oroar flera och fram till dess att budgeten presenteras menar organisationerna att de kommer göra sitt yttersta för att neddragningen ska bli så begränsad som möjligt. Enligt Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv, är Tidöavtalet på många sätt en kalldusch. Att sänka nivån på biståndet när behoven i världen är större än någonsin är inget annat än en skandal som visar på brist på förståelse för allvaret menar hon.