Forums seminarium i Almedalen "Ideella värden - i Europa och Sverige" drog många deltagare den 10 juli. Ett kreativt och spännande samtal om hur ideella organisationers verklighet har förändrats, utspann sig. Många av talarna och deltagare i publiken var engagerade av hur samverkan mellan offentliga aktörer och organisationslivet kan se ut.
Diskussionen leddes av journalisten Gabriella Ahlström. Gabriella inledde med att klargöra att vi under seminariet skulle få ta del av europeiska exempel på samarbete. Vilken roll spelar ideella organisationer spelar i samhället och välfärden; ansvarsfördelning och vilka rättigheter och skyldigheter som finns är några viktiga frågor.
Övriga deltagare i seminariet var Ingela Andersson från NCVO i England, Ariane Rodert från europeiska CEDAG, Eva Nordmark som är ordförande för SKFT, ordförande för NBV Sofia Modigh, professor Lars Svedberg från Ersta Sköndahl, Anders Källström som är VD för Västsvenska Handelskammaren, Landshövding Marianne Samuelsson och Forums generalsekreterare Göran Pettersson.
Marianne Samuelsson inledde med att hälsa välkommen. Hon passade också på att vi från frivilligsektorn har vi nu lyckats flytta fram positionerna något. Vi är mer synliga idag i Almedalen vilket innebär att vi kan vara med och påverka samhällsutvecklingen.
Göran Pettersson ansåg att detta att ta tag i frågor är grunden för olika organisationsformer i civilsamhället. Föreningsmänniskor jobbar för något de tror på, deras engagemang finns för att de vill påverka och vill känna sig behövda. Det är viktigt för dem, och det är också viktigt för samhället att uppmuntra detta. Nu är det dags átt ta nästa steg, och skapa en överenskommelse som tydliggör och ger struktur för civilsamhället. Hur ska staten och organisationerna samverka? Vi vill ha en överenskommelse som är blocköverskridande!
Ariane Rodert gav en återblick kring hur den civila dialogen har utvecklats inom EU och vilka svårigheter som finns på omrodet. Det är bakgrunden till att man har tagit initiativ till en EU-charter, dvs spelregler på europeisk nivå. Det finns många länder i Europa som har tagit initiativ till sådana, och de olika modellerna har stor likhet. Några punkter är att det handlar om samverkan mellan ideella och offentliga aktörer, överenskommelsen är inte lagligt bindande, det gemensamma behovet har varit att tydliggöra relationen. När det gäller innehållet så handlar det ofta om hur man skapar civil dialog, gemensamma grundläggande värderingar och vad man kan göra om något part inte följer arbetet.
Här hittar du Arianes presentation.
Av Ingela Andersson fick vi veta bakgrunden till the Compact. 1998 skrevs The Compact i England (ett ex av nationella spelrelger) på bara ett år. Sedan dess har 95% av landets kommuner har skrivit lokala Compacts, berättade Ingela Andersson. Några av styrkorna med en Compact är kopplingen mellan lokal och nationell nivå, att överenskommelsen blir ett verktyg att samarbeta, att den har brett politiskt stöd. Compcaten handlar om rättigheter och inte bara skydlgiheter, och det är samtidigt ett verktyg för att hantera konflikter.
Ingela lyfte också fram vad som är mindre bra i överenskommelsen. The Compact har ingen koppling till EU, vilket gör att organisationer hamnar i ekonomiska problem ibland. Compacten har inte heller blivit tillräckligt känd, och den är lite svag implementeringen och talar mer om hur det borde vara än vägen dit. Och naturligtvis finns det också en del svårigheter när det blir konflikt gällande Compacten, där en del av de handlar om oberoendet.
Här hittar du Ingelas presentation.
Ariane Rodert kommenterade att en Europeisk Charter kanske kan vara just kopplingen mellan de lokala överenskommelserna och Eu-nivån för att kunna avhjälpa när systemen krånglar till det, till exempel när kraven från EU-nivå gör projekten extra tungarbetade.
Gabriella Ahlström bjöd därefter in en panel till en gemensam diskussion.
Eva Nordmark berättade först om bakgrunden till varför SKTF tog initiativ kring frågan. Ett resultat blev boken ”Fri och Villig”. Frivilliga insatser kan berika den offentliga sektorn, och ger bättre välfärd för många. Det ideella insatserna kan aldrig ersätta det offentliga ansvaret, men det kan komplementera det, ansåg Eva Nordmark. Vad är det egentligen som politikerna vill att olika aktörer ska göra? En överenskommelse behöver ske genom ett brett samarbete, så att det inte blir Forum som sitter där och tar hand om det.
Professor Leif Svedberg inledde med att säga att det är tröttsamt att vi alltid säger att de ideella organisationerna skulle vara ett komplement. Det är mycket mer intressant att prata om de ideella organisationernas arbete som ett alternativ. Sedan har vi naturligtvis svårigheten att vi pratar både om det ideella betalda arbetet samtidigt som vi diskuterar det frivilliga arbetet. Vi måste klargöra att vi löser inte ekonomiska svårigheter genom att byta huvudmannaskap. Oavsett vem som driver det så kostar det lika mycket. Ett annat stort problem är den eviga professionaliseringen av omsorgen, och som tränger undan det frivilliga arbetet. Människor bör få ta ansvar för sina egna liv – det sker inte när man har professioner som styr verksamheter.
Det civila samhället är inte tänkt att vara någon slags effektivitets och resultatfokuserad aktör på samma sätt som företag eller offentliga aktörer, ansåg Lars Svedberg. Och hur kan det frivilliga arbetet fungera under sådana regler?
Det som förenar föreningslivet och företagen är att man inte lägger över ansvaret på någon annan, utan att man själv tar tag i saker. Det är entreprenörskap och energi, lyfte Anders Källström fram. Det som skiljer oss är att när näringslivet levererar välfärd så gör vi det till folk som kan betala. Det gör inte den ideella sektorn, ni svarar på andras behov. Vi bör därför framhålla varandra och se varandras funktion. Pragmatik håller i allt väsentligt på att ersätta ideologi i dagens debatter och det är bra. Allt det som den tredje sektorn gör som funkar måste därför stärkas, oavsett politisk ideologi.
Det genuina medborgerliga engagemanget vare sig kan eller bör professionaliseras, ansåg Lars Svedberg. Den finns för att vi som medborgare vill göra något, och det blir märkligt med en ideell sektor som växer på den professionella sidan. Mer än 3/4 delar av allt som görs i den ideella sektorn görs idag av frivilliga i Sverige, kommenterade Lars Svedberg. I England är situationen det rakt motsatta.
Myndighetsutövning får inte privatiseras, anser Eva Nordmark. visst kan vi diskutera professionaliseringen men vi måste veta vad vi pratar om. Vi behöver gränser kring vad professionen ska göra och vad den frivilliga sektorn ska sektorn ska göra. Det är inte vem som är utföraren som är viktigt utan vilken kvalitet som levereras.
Det är inte ju inte direkt så att man jublar av glädje över framtidsbilden som professor Svedberg utmålar, kommenterade Sofia Modigh. Å andra sidan så kan vi ju göra något åt denna ”dystopi”. Kanske blir gränserna mellan professionellt och ideellt suddigare i framtiden, snarare än tydligare? Det är rimligt och viktigt att vi tänker strategiskt kring de här frågorna. Strategiskt på lång sikt, kanske 25-30 år, eftersom många av våra organisationer har många år på nacken.
Heidi Sandberg