Stadsmissionen i Göteborg är tydliga. Får de inte mer hjälp klarar de inte att möta behovet hos EU-migranter i Göteborg, enligt SVT Västnytt.
Sedan förra året har Stadsmissionen och Räddningsmissionen fått 3,2 miljoner från Göteborgs stad för att arbeta för EU-migranter. Men pengarna räcker inte till att ge alla EU-migranter som har kommit till Göteborg tak över huvudet. Nu kräver Stadsmissionen fler sängplatser, enligt ett inslag i SVT Västnytt.
Stadsmissionen tvingas i dag neka EU-migranter att sova på organisationens härbärgen i Göteborg.
– Det är klart att det inte känns bra att neka någon tak över huvudet, men vi såg under vintern hur den här gruppen trängde ut missbrukare och psykiskt sjuka som härbärget idag är till för, säger Lennart Forsberg, socialchef på Stadsmissionen i Göteborg, till SVT Västnytt.
Pengarna de har fått från kommunen har använts till ett informationscenter som jobbar med rådgivning om rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Men pengarna räcker inte till att ge EU-medborgare tak över huvudet.
Läs också Göteborgspostens samlade artiklar om detta.
Stadsmissionens Claes Haglund chattar om ämnet i Göteborgsposten.
FORUM KOMMENTERAR
EU-migranters utsatthet har varit en aktuell fråga i svenska storstäder sedan flera år. En del av utmaningen ligger i frågan om lagstiftningskrav på kommunerna att erbjuda stöd till EU-migranter. På flera håll har detta lett till intensiva och ofta ganska heta diskussioner mellan organisationer inom det civila samhället och offentliga aktörer.
Forum har träffat socialborgarrådet i Göteborg och kommunens politiker väljer nu en intressant väg. De bjuder nu in organisationerna till ett gemensamt möte där man tillsammans kan diskutera vad och hur man bör agera för att situationen inte ska bli riktigt akut när vintern slår till. Det är en intressant metod, där organisationernas kunskaper och nära förankring till människors vardag, kan användas för att hitta lösningar på utmaningar. Enligt Forum måste man komma till en lösning där man inte ser ideella organisationer som alternativa kostnadsställen eller alternativa utförare utan samarbetspartners där man gemensamt hittar lösningarna. Det finns dock en ytterligare aspekt här: Var går gränsen för solidariteten, vid nationsgränsen? Socialstyrelsen anser att socialtjänstlagen gäller också EU-migranter. Kommunerna verkar göra en annan tolkning. Blir det avgjort i rätten snart?
Forum ser fram emot att följa vad diskussionen resulterar i.