Att civilsamhället och dess organisationer är en del av välfärden har Forum påtalat länge. Men när nu Göran Hägglund (KD) föreslår att införa modellen social impact bonds för att minska utanförskap (SvD Brännpunkt 17/2) blir vi oroade. Det skriver Forum i en kommentar till debattartikeln.
Att civilsamhället och dess organisationer är en del av välfärden har Forum påtalat länge. Vi vet att vi spelar en central roll när människor i utsatta situationer inte vill vända sig till en offentlig instans eller ett vinstdrivande företag för att få stöd. Vi vet exempelvis att idéburna organisationer var viktiga i efterarbetet av kravallerna i Husby i Stockholm förra våren. Frivilliggruper samlade sig och ökade sina nattvandringsgrupper och föreningar gick ihop för att fördömma våldet men också för att ifrågasätta politiken som inte tillräckligt hade stöttat deras område.
Vår självständiga roll skapar som forskaren Erik Amnå säger ”ett mångtydigt mellanrum där individen gestaltar sina uttrycksbehov på många olika sätt”. Ett mellanrum som inte kan ersättas av det offentliga. Kanske är det också det som civilsamhällesminstern Maria Arnholm (Fp) menar när hon säger att det offentliga ska komplettera civilsamhället och inte tvärtom.
Men när nu Göran Hägglund (KD) föreslår att införa modellen social impact bonds för att minska utanförskap, social oro och brottslighet i utsatta områden (SvD Brännpunkt 17/2) blir vi oroade. Modellen går ut på att den offentliga sektorn sätter mål för att exempelvis minska brottslighet bland unga. Sedan kan privata eller ideella organisationer erbjuda sig att utföra egenfinansierade projekt för att uppnå dessa mål. Uppnås målen betalar det offentliga ut pengarna som organisationen har lagt ut. Om inte blir det inga pengar.
Det finns en rad argument mot idén om social impact bonds som vi gärna hade diskuterat med Hägglund innan en sådan här lansering. I Hägglunds förslag har man hämtat inspiration från England. Där har man inrättat en kommission som kallas Independence Panel. Varje år granskar de tillståndet för det civila samhällets organisationer och i den senaste rapporten (från 2014) skriver de att civilsamhällets identitet som självständig kraft i det engelska civilsamhället är hotat. En av de grundläggande förklaringarna till detta är just finansieringssystem som fokuserar på så kallat ”payment by results”. De skriver:
”Despite commitments by the Government to provide equal access to the voluntary sector, state commissioning and procurement practices tend to favour the private sector and new payment by results contracts used in the Work Programme and elsewhere are forcing the voluntary sector to become a sub-contractor with even less influence over terms and power to resolve problems.”
Och vi ser liknande tendenser i Hägglunds förslag. Risken ska läggas över från skattebetalaren till ”den som åtar sig uppdraget”, skriver Hägglund. Dels betyder det att om idéburna organisationer ska åta sig ett uppdrag måste organisationen ligga ute med kapital under en lång tid. Det är få organisationer, med några mycket stora undantag, som klarar av detta. Det betyder att små organisationer inte kan vara delaktiga i arbetet med att skapa bra förutsättningar i dessa områden. Och i Sverige har vi väldigt många mindre organisationer.
Men än viktigare är att förslaget om social impact bonds innebär att ansvaret för Sveriges välfärd delvis förflyttas till ideella organisationer och företag. Idéburna organisationer har en central roll i välfärden. Ofta med hjälp av resurser som ligger utanför det offentliga (som frivilligt arbete, gåvor och så vidare), men också med finansiering från det offentliga i olika former. Oavsett vart resurserna kommer ifrån är en gemensam välfärd där det offentliga står som ytterst ansvarig en förutsättning för detta. I Sverige skulle vi exempelvis aldrig acceptera skolor som bygger på gåvor, för skolan är en plikt och en självklar del av välfärdens kärnområde. Det ska vara betalt av skatten men kan vara driven av en förening eller stiftelse.
En annan viktig faktor i Hägglunds förslag handlar om tidsaspekten för att mäta sociala effekter. Forskare hävdar i dag att det ofta krävs fem år eller i en del fall ännu längre tid för att mäta dessa effekter. Alltså betydligt längre tidsperioder än den normala ettårsmodellen som används inom många bidragssystem för att mätta sociala effekter i samhället. Här finns alltså en motsättning mellan den tid som enligt de flesta forskare behövs och den tid som organisationer kan klara att ligga ute med kapital. Innan Social Impact Bonds diskuteras behöver vi bättre kunskap och praktisk erfarenhet av effektmätning. Annars är risken för förenkling lika stor i detta system som betygsinflation är bland konkurrensutsatta skolor.
Det finns dock en verkligt positiv sak i den text som socialminister Göran Hägglund skriver i debattartikeln, nämligen: ”Enbart arbetslinjen kommer inte att kunna lösa just de här problemen, eftersom det generella arbetsutbudet inte nödvändigtvis har någon motsvarighet i utanförskapsområdena.” Detta är ett senkommet men ändå välkommet erkännande från socialministern i den regering som envist hävdat att lösningen på alla former av socioekonomiskt utanförskap är arbetslinjen.
Och för att hitta dessa andra lösningar tror Forum på andra former av partnerskapslösningar mellan offentligt, privat, idéburet och akademi. Partnerskapslösningar där man gemensamt identifierar de samhällsproblem man vill kämpa mot och tydligt identifierar vilka roller vi olika aktörer har. Vi skulle gärna samtala med Hägglund och andra politiker som är intresserade av sociala förändringsprocesser om vad som behövs för att dessa partnerskapslösningar ska kunna utvecklas.
Göran Pettersson
Generalsekreterare Forum – idéburna organisationer med social inriktning