Frågan om statliga register över civilsamhället återkommer med jämna mellanrum; ofta med hänvisning till transparens, kontroll och effektiv styrning. Men i praktiken riskerar registrering att få en omvandlad effekt genom att skapa nya trösklar för engagemang och utestänga eller omöjliggöra stora delar av civilsamhället. Detta lyfte Forums ordförande Hannah Kroksson vid ett webbinarium arrangerat av NOD (Nationellt organ för dialog och samråd mellan regeringen och det civila samhället).
Vid webbinariet presenterade NOD sin kartläggning av befintliga, planerade och föreslagna register som berör civilsamhället och de samtal som förts vid PGF – Partsgemensamt forum under 2025. I samtalet deltog Hannah Kroksson tillsammans med Martin Carlstedt, senior policyrådgivare vid Svenska kyrkan, och Ali Abdelzadeh, docent i statsvetenskap vid Högskolan Dalarna.
– Utmaningen är hur man överhuvudtaget ska kunna registrera hela civilsamhället, med dess hundratusentals föreningar, stiftelser, trossamfund, kooperativ och idéburna organisationer. Risken är att register, med ambitionen till att synliggöra civilsamhället, får motsatt effekt och i stället reducerar civilsamhället till enbart de som är registrerade, sade Hannah Kroksson.
Många register är formellt frivilliga men kan i praktiken vara förenade med kostnader och administrativa krav. De allra flesta, uppemot 93 procent, av alla ideella föreningar i Sverige består enbart av ideellt engagerade. För mindre organisationer och föreningar med begränsade resurser kan det helt enkelt vara för dyrt eller tidskrävande att registrera sig, vilket i förlängningen kan leda till att de hamnar utanför dialoger, policyprocesser och resursfördelning. Hannah Kroksson, som deltog som expert i den så kallade penningtvättsutredningen som fick ansvar att utreda hur staten vid Bolagsverket skulle kunna samla ett register över verkliga huvudmän, betonade att Sverige är ett starkt organiserat land med brett och starkt engagemang i befolkningen. Vi är också ett organiserat civilsamhälle som jobbar nära det offentliga, och som till stor del finansieras med offentliga medel. Att staten efterfrågar överblick är därför inte oväntat eller märkvärdigt, frågan är bara vad som ger rätt effekter och vad som är proportionerliga åtgärder.
Stor risk att registren får motsatt effekt
När civilsamhällets aktörer av olika skäl väljer att stå utanför befintliga och planerade register riskerar registren att spegla ett snävare urval av civilsamhället – främst större, mer etablerade och resursstarka organisationer. Eftersom det i stort sett är omöjligt att registrera samtliga organisationer kommer registren att osynliggöra den bredd, lokala förankring och mångfald som präglar civilsamhället.
I stället för att synliggöra civilsamhället blir registren ett styrinstrument. Hannah Kroksson underströk också att civilsamhället redan i dag har långtgående egna kontroll- och ansvarsstrukturer. Medlemskap, förtroendeuppdrag, stadgar, interna beslutssystem och revision är per tradition helt grundläggande delar av den idéburna organiseringen. Att införa register av den här typen riskerar att kväva det ideella engagemanget, som redan upplever en ökande administrativ börda.
– Det ska inte vara statens uppgift att införa ytterligare krav på registrering och kontroll. Civilsamhällets legitimitet vilar på självorganisering och autonomi, inte på statlig klassificering.