Myndigheten för samhällsskydd och beredskap säger att räddningstjänst i geslbyggd i framtiden kommer att hänga på friviliginsatser. Vilka utmaningar ställer det myndigheten inför? Forums medlem Civilförsvarsförbundet ifrågasätter myndighetens agerande!
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap anser att man måste ”förstärka den frivilliga organisationen – allmänheten i stort” som ska kunna göra insatser.
Läs SVTs reportage om deltidsbrandkårerna som försvinner här.
Forums medlemsorganisation Civilförsvarsförbundet har skrivit ett debattinlägg om Myndigheten för samhällsskydd och beredskap:
MSB ser utmaningar – men hur agerar de?
Människors skydd och säkerhet är en del av välfärden i samhället. Det handlar om tillgång till räddningstjänst, men mycket mer än så. Bränder i bostäder är ett problem, men långt ifrån det största när vi talar om olyckor med allvarliga konsekvenser.
Behoven kan inte annat än till en mycket begränsad del tillgodoses med IT-lösningar. Det krävs närhet till både hjälpare och materiel. Tiden det tar att nå fram till den som drabbats av en allvarlig händelse är avgörande för utgången. Sverige står inför stora utmaningar när det gäller välfärden. Jag är övertygad om att möjligheterna ligger i den samlade förmågan att använda hela samhällets resurser. Samhället är som bekant större än både staten och marknaden.
Det är oroväckande för dem som bor i glesbygden (läs: även landsbygden) att servicen både offentligt finansierad och kommersiell kommer allt längre bort från dem det berör. Det är inte bara en angelägenhet för de direkt drabbade, jag påstår att det borde vara en angelägenhet för hela landet. Ett samhälle i obalans är inte bra för någon.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tror att räddningstjänsten i glesbygden i framtiden kommer att hänga på frivilliginsatser. MSB:s antagande om räddningstjänsten är dessvärre sannolikt riktigt. Däremot agerar inte MSB i linje med den egna insikten.
Låt mig ge några exempel på detta.
MSB har till Civilförsvarsförbundet fört fram uppfattningen att allmänhetens egna säkerhetsåtgärder och samhällets krisberedskap är två separata rör, som inte har särskilt mycket med varandra att göra. Det är en häpnadsväckande inställning som finns inom den enhet som Håkan Axelsson är chef för och som MSB inte tydligt har tagit avstånd ifrån. För Civilförsvarsförbundet är sambandet mellan dessa förmågor kristallklart.
MSB har möjlighet att fördela uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer för frivilliga insatser inom samhällets säkerhet och beredskap. År 2012 fanns det 32 mkr avsatta för ändamålet. Drygt 10 % blev över (!) för insatser i kommunerna, som har försthandsansvaret för medborgarnas skydd och säkerhet. Resten av pengarna, drygt 28 mkr, ställs riktas till statliga myndigheters behov. Dessa utgår från händelser som visserligen är allvarliga, men som inträffar sällan eller mycket sällan. MSB:s avvägning går ut över möjligheterna att fortsätta att bygga ut, och utveckla, konceptet frivilliga resursgrupper, FRG, som bygger på lokala behov och där Civilförsvarsförbundet är navet. Det här gör MSB trots att man vet att det finns ett klart samband mellan förmåga att klara vardagens olyckor och kriser på samhällsnivå. Civilförsvarsförbundet anser att MSB:s agerande bygger på en analys som är inkonsekvent med myndighetens egna slutsatser om behoven. MSB betonar nämligen i andra sammanhang betydelsen av en generell krishanteringsförmåga.
MSB har efter år 2010 minskat sitt till organisationsstöd till Civilförsvarsförbundet med cirka 70 % utan en enda konsekvensanalys. MSB har i sin fördelningsmodell inte tagit någon hänsyn till att en lokalt förankrat medborgarengagemang kräver en lokal organisatorisk närvaro för att bland annat undvika soloåkningar, som kan vara förödande i ett krisläge. Dessutom finns det mycket att säga om avsaknaden av samband mellan MSB:s fördelningsmodell och politiken för det civila samhället, men det utvecklar jag inte vidare här. Civilförsvarsförbundet har överklagat besluten till regeringen och har nu väntat på svar därifrån i mer än ett år.
Civilförsvarsförbundet är aktiv medlem i riksorganisationen Hela Sverige ska leva. Ett viktigt skäl är att förbundet anser att det även ska vara säkert och tryggt att leva i hela landet. Givetvis kan säkerhetsnivån inte vara lika hög över allt. Men det gäller att få upp nivån till så hög höjd som de samlade resurserna möjliggör, inte minst genom att på lokal nivå knyta ihop resurserna. Vill MSB bidra till nödvändig utveckling av lösningarna bör man börja på hemmaplan. Staten får inte bara det medborgarengagemang den förtjänar. Staten har det yttersta ansvaret för medborgarnas säkerhet och trygghet.
Anders M. Johansson
Generalsekreterare, Civilförsvarsförbundet