En bok skriven av en amerikansk forskarduo bildar underlag till en krönika i Dagens arena, om vart radikala organisationer är på väg. Blir idealismen en kassako – ett sätt att dra in mycket pengar? Tonar vi ned våra samhällsförändrande idéer för att inte minska möjligheten att locka resurser till våra organisationer?
Dagens Arena artikeln, skriven av Daniel Mathisen ”Idealism som kassako”
Forums kommenterar:
Rätten till oberoende som idéburen organisation och frihet att bilda opinion är grundläggande för all samverkan mellan det offentliga och idéburna organisationer, inte minst den som sker inom ramen för överenskommelserna i Sverige. Men den rätten betyder inte mycket om organisationerna luras, stimuleras, utbildas till att släppa sin samhällskritik. Därför är denna text och den verklighet den beskriver mycket viktig. Exemplet Green Peace är intressant eftersom det visar på vad som kan hända med en organisation, dess utveckling eller kanske institutionalisering. Green Peace har ju sedan sin födelse kritiserats för att den inte har agerat med demokratiska metoder, utan alltid varit en elitorganisation när det gäller styrning och strategiska beslut. Tyvärr finns det ju tydliga exempel på organisationer också med demokratiska funktioner som tappar sin riktning och glömmer sitt grundläggande uppdrag. FIFA är ett aktuellt sådant.
Det är inte för inte som girighet beskrivs som en dödssynd i kristendomen och andra religioner. De mänskliga drivkrafterna kring pengar och andra former av rikedom är mycket starka. För det finns bara en sorts människa. Det är inte olika typer av människor i olika former av organisering; offentligt, näringsliv eller idéburna. Det är samma. Samma drivkrafter. Samma möjlighet till gott och ont. Samma drivkrafter att konstruera och destruera. Vi har bara varandra, som en poet sa.
Frågan vad överenskommelser och liknande strukturer för samverkan mellan det offentliga och idéburna organisationer betyder för förmågan till verkligt fritt organisationsliv, kommer alltid att vara aktuell. Men det finns en extra anledning nu att fokusera frågan. Nästa sommar, om nästan exakt ett år, kommer den stora och globala ISTR-konferensen (International Society för Thrid Sector Research) att genomföras i Sverige. Forskare från hela världen som studerar civilsamhällets organisationer möter praktiker. Den sociala överenskommelsen på nationella nivån kommer att arrangera ett seminarium där frågan om vad samverkansstrukturer betyder för verkligt fria organisationer står i centrum. Kan man identifiera sk. ”tipping points” när samverkan sas tippar över och blir för tät, när organisationernas kopplingar till staten blir så starka att de förlorar förmågan till radikala förslag? Från oss på Forum har detta fullt stöd. Vi vill självklart inte medverka till en situation där våra samverkansformer bakbinder oss, gör oss följsamma och oförmögna att ställa de obekväma frågorna, föreslå de inopportuna sakerna.
Vi hoppas att tiden från nu och fram till ISTR-konferensen kan få präglas av frågorna kring balansen mellan samverkan och motstånd. Ett öppet samhälle kräver många åsikter, många baser för kunskap. Det är ingen slump att vi nu ser många exempel på hur stater begränsar idéburna organisationers rätt till fri åsiktsbildning
Ett citat från texten har fastnat: ”Om du inte står för något faller du för vad som helst.” Det ständigt pågående samtalet om vad vi står för, hur vi fördjupar och lever det vi står för, är bokstavligt talat livsavgörande.