Offentliga tjänstemän är dåliga på dialog med civilsamhället

6 oktober 2015
MUCF har gjort en årlig rapport om villkoren för det civila samhället och de visar - bland annat - att kunskapen hos offentliga tjänstemän är låg om det civila samhället, att deras intresse för att bidra till ett aktivt och öppet samhällsklimat är låg, och att organisationernas beroende av offentliga medel för sina kärnverksamheter. Och värst är situationen för religiösa föreningar och trossamfund utanför Svenska Kyrkan.

MUCF visar i sin rapport organisationers beroende av offentliga bidrag har ökat markant under bara två år. 

MUCF visar också att offentliga tjänstemän saknar kunskap om ideella organisationers villkor och förutsättningar, och de saknar också kunskaper om att kunna bidra till aktivt och öppet samarbetsklimat. Den här situationen gäller alla nivåer, men är än sämre när man lämnar den kommunala nivån och närmar sig offentliga tjänstemän på den statliga nivån.För religiösa föreningar och trossamfund utanför Svenska Kyrkan är situationen än värre. Få av dem säger sig ha några positiva erfarenheter i kontakten med det offentliga och de inbjuds dessutom sällan till någon typ av dialog. 

Rapporten är oroande på många sätt. Vi vet idag att religiösa föreningar och trossamfund av alla slag driver verksamhet med större bredd i syften och verksamheter än många andra. och det finns också forskare som lyfter fram att offentligt stöd till trossamfund bör ses just som ett stöd till det civila samhället och inte som ett stöd till religionen i sig (sid 68 i MUCFs rapport)

Här hittar du MUCF rapport ”Villkor för ideella föreningar och trossamfund”. MUCF har också gjort en kort film om innehållet – den hittar du här

Forum kommenterar

I sin senaste uppföljning av politiken för det civila samhället har Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor (MUCF) kunnat visa några intressanta saker. En är att de långsiktiga bidragen har minskat i förhållande till projektbidragen, rakt emot vad regeringen vill. Detta får Forum och andra anledning att återkomma till. En annan sak är att en stor andel av de tillfrågade organisationerna säger att offentligt anställda tjänstemän saknar eller har för låga kunskaper om civilsamhällets organisationer för att kunna bygga upp ett bra samarbete. Detta är ett för oss mycket viktigt resultat. 

MUCF tillsammans med Ersta Sköndal Högskola har nu i två år bedrivit en utbildning där målgruppen just är offentliga tjänstemän. Ca 40% av kursdeltagarna är statliga tjänstemän och de övriga mest från den kommunala världen. I utvärderingarna av dessa utbildningar är det lätt att läsa ut reaktioner som passar väl ihop med resultatet ovan. Dvs kursdeltagarna uttrycker att de kunskaper som de fått tillägna sig är värdefulla, att de hoppas att fler av deras kollegor får möjlighet att också få dem. Kursen har hittills nått ett knappt femtiotal personer. Enligt statskontoret hade år 2012 1 275 000 personer anställning inom offentlig sektor. Det är förstås inte rimligt att alla dessa skulle gå denna utbildning. Men det är ändå enkelt att inse att denna utbildning i sig självt inte kan ändra på kunskapssituationen i gruppen offentligt anställda tjänstemän. Många fler sammanhang som höjer tjänstemännens kunskaper om civilsamhällets organisationer måste skapas och drivas löpande. Forum menar att detta utbildningsåtagande måste läggas närmare tjänstemännens vardag än vad MUCF-utbildningen kan göra, dvs lokalt eller kanske helst regionalt. Det finns till exempel tre regionala överenskommelser mellan regioner och civilsamhällets organisationer (Västra Götaland, Skåne och Örebro) och två till som är på gång (Värmland och Västmanland) som skulle kunna arbeta med den typen av kunskapshöjning. MUCF-utbildningen kan tjäna som exempel på hur dessa kurser kan läggas upp, ge tips om litteratur etc. 

Om vi vill ha möjlighet att möta olika samhällsutmaningar på ett bra sätt, både de som är drivna av kriser men också de mer vardagliga, där alla samhällets delar är med, så är högre kunskapsnivå en förutsättning. Och det finns förstås också behov av ökade kunskaper hos de idéburna organisationerna, bland annat om hur stat, regioner, landsting och kommuner fungerar. Detta är en avgörande del av den infrastruktur som behövs för att skapa och utveckla ett självständigt och starkt civilsamhälle i Sverige.