I en ny rapport från Sveriges Kommuner och Landsting, "Framtidens utmaning Välfärdens långsiktiga finansiering", konstaterar folkvalda över hela den politiska skalan att "finansieringen av välfärdstjänsterna kommer att bli en utmaning i framtiden och som fordrar att politiska beslut redan nu fattas i en långsiktig kontext."
Se Hela rapporten från Sveriges Kommuner och Landsting
Forum kommenterar: Är de olyckskorpar på SKL, de som nu sedan några år med ganska jämna mellanrum säger att vi inte kommer att ha råd med välfärden så som saker och ting utvecklas nu? En del politiker på nationell nivå menar det. Det kanske är riktigt. Eller också ser dessa kommunalt folkvalda en ekonomisk och social verklighet i kombination med prognoser om ekonomi, demografi, kostnadsdrivande teknikutveckling etc, som gör att de tar bladet från munnen.
Den idag (åttonde april 2010) publicerade rapporten ”Framtidens utmaning Välfärdens långsiktiga finansiering” lyfter frågan om hur vi skall klara ett bra samhälle framöver, eller med ett något mer tekniskt språkbruk hur vi skall klara av att finansiera välfärden. Detta är en verkligt brännande fråga nu men det är osäkert i hur stor utsträckning den kommer att synas i den kommande valrörelsen. Inget block tror sig kunna vinna röster på att diskutera dessa jobbiga frågor. Alla valstrateger vill nu istället strö lagom mycket pengar över noggrant utvalda väljargrupper för att maximera sitt valresultat.
Denna ovilja, av lätt insedda skäl, att diskutera dessa svåra prioriteringsfrågor är viktig för alla, inte minst oss som följer det frivilliga arbetet som bidrar till välfärden. Den senaste befolkningsstudien publicerad av Ersta-Sköndal Högskola visar att antalet människor som gör direkta hjälpinsatser har ökat markant jämfört med för några år sedan. Idag är det mer än en halv miljon människor i vårt land som regelbundet gör direkta organiserade hjälpinsatser genom föreningslivet. Vi borde inte behöva diskutera längre om det frivilliga arbetet är en del av välfärden.
Men problemet, som blir tydligt också i den nu utkomna rapporten från SKL, är att omfattningen av det frivilliga arbetet och dess betydelse för välfärdsarbetet inte tas på allvar. I rapporten skriver man nämligen att även om det frivilliga arbetet är viktigt, så är det inte medtaget i beräkningarna som belyser effekter för den offentligt finansierade välfärden.
Och detta är tyvärr ett symptomatiskt förhållningssätt. Vi befinner oss nu nämligen i en fas där politiken har lärt sig/fått direktiv om att skriva några rader om civilsamhället och de idéburna organisationerna där, i många utredningar och rapporter. Men dessa rader bottnar inte i en allvarligt menad analys av det frivilliga arbetets omfattning och betydelse. Nu kan man säga att det faktum att man numera oftare pekar på civilsamhället är bra i sig, jämfört med för några år sedan då det oftast inte fanns alls som ett perspektiv. Detta är en bra effekt av den nationella överenskommelsen. Men nu är det dags att ta ett steg till, att på allvar ta in analyser av det frivilliga arbetet men också andra aspekter av vad de idéburna organisationerna gör, i rapporter och utredningar av olika slag.
Det frivilliga arbetet är en omistlig del av samhället och välfärden. Det skall inte ersätta den offentligt finansierade välfärden, och ingen skall tro att de frivilliga kan beordras att fylla de uppgifter som stat, landsting och kommuner beskriver och pekar på. Men det frivilliga arbetet kan ges bättre förutsättningar än idag att växa och utvecklas. Och då kommer människornas egna drivkrafter och de organisationer de skapar att bidra på ett kraftfullt sätt till samhällsutveckling och välfärdsutveckling.
Så vi applåderar den idag utkomna SKL-rapporten för att den diskuterar de svåra frågorna och för att den förhoppningsvis är ett steg på vägen mot att det frivilliga arbetet inte bara beskrivs som en positivt laddad etikett utan att det analyseras som den verkliga resurs det är.