”Det är enklare att försvara det vi har än att behöva återerövra en förlorad demokrati. Därför behövs ett tydligt engagemang för demokratin.” Det skriver Martin Nihlgård, generalsekreterare för Forums medlemsorganisation IM, Individuell Människohjälp i sin krönika.
2020 var det femtonde året i rad som demokratin i världen backade. Demokratinivån i världen är just nu nere på samma nivå som 1990. Min upplevelse är att många lever i tron att demokratin i världen fortfarande går sakta, men säkert framåt. När Östeuropa och muren föll pratades det om ideologiernas död och historiens slut. Den liberala demokratin hade segrat. Det är väldigt tydligt att den bilden var fel. Den utveckling vi då tog för given har helt kommit av sig och vänt i motsatt riktning. Nästan 70% av världens befolkning bor i autokratier. Liberala demokratier försvinner och idag bor bara 14% av världens befolkning, i totalt 32 stater, i liberala demokratier. Hotet mot demokratin är inte bara långt borta utan finns på nära håll, där till exempel EU-landet Ungern inte längre är att räkna som en demokrati.
Demokratier som går under idag gör det inte genom militära statskupper. De gör det genom att auktoritära, men demokratiskt valda, politiker skaffar sig inflytande och stegvis monterar ner demokratins centrala mekanismer. Det kan gå väldigt fort. I exemplet Ungern ser vi hur landet på ett fåtal år blev en auktoritär stat. I USA såg vi hur landet under en presidents tid backade tio steg i the Economists hundragradiga demokratiindex. En president vars presidentskap avslutades med en stormning av den formella demokratins centrum, Capitolium. Som domaren Randolph Moss uttryckte det när den första domen, mot de som stormat, föll i somras: ”Även om du bara var en liten del i en större pöbel, deltog du aktivt i en händelse som hotade Capitolium och demokratin i sig”.
Demokratin är inget vi fått gratis. Det har varit en kamp för olika grupper att få sina demokratiska rättigheter. Till exempel kvinnlig rösträtt var inget kvinnor fick. Det var kvinnor som organiserade sig och krävde sin rätt. Demokrati tar tid och ansträngning att bygga, men går fort att riva ner.
Inte heller i Sverige kan vi ta demokratin för given. För att ta några exempel: Vi ser krafter som framställer Ungern som ett politiskt föredöme. Under Coronapandemin har det varit väldigt lite debatt om de inskränkningar i demokratin som faktiskt gjorts. Det är idag väldigt enkelt att förändra Sveriges grundlag. Det är faktiskt möjligt att på mindre än ett och ett halvt år avskaffa demokratin, helt enligt spelreglerna. Det räcker med enkel majoritet i riksdagen och även ett extraval räknas som ett mellanliggande val.
Det är enklare att försvara det vi har än att behöva återerövra en förlorad demokrati. Därför behövs ett tydligt engagemang för demokratin. Det engagemanget kan vi bland annat hitta i det svenska föreningslivet. Föreningslivets mötesformer skolar i demokrati oavsett om det handlar om en fotbollsförening eller en bostadsrättsförening. Våra mötesplatser stärker den för demokratin helt grundläggande tilliten. I våra bästa stunder driver vi rättighetsbärarnas och/eller medlemmarnas centrala frågor genom demokratisk påverkan.
Men även i civilsamhället finns det utmaningar. Ett exempel är hur föreningslivet har professionaliserats. Det finns många fördelar med det. Men det finns också farhågor och utmaningar med att civilsamhället upplevs som tjänstemannaorganisationer snarare än starka medlemsrörelser. Vi behöver återta tilltron till det frivilliga engagemanget, volontärerna och medlemmarna. Frivilliga krafter har åstadkommit magiska saker för demokratin och inkluderingen i Sverige, det engagemanget behöver värnas också framåt.
I höst kommer IM genom våra lokalföreningar att initiera en kampanj med fokus på medlemskap och demokrati. Det är vårt sätt att lyfta denna viktiga fråga. Vad gör ni?
Martin Nihlgård
Generalsekreterare
IM, Individuell Människohjälp