Forums Heidi Sandberg reflekterar om EU-konferensen Social Entrepreneurs: Have your say! som hölls 16-17 januari i Strasbourg
Under torsdag och fredag i förra veckan deltog jag på den Europeiska konferensen Social Entrepreneurs – Have Your Say! Konferensen handlar om det sociala företagandet i Europa och hur detta kan bidra till att bygga ett nytt gemensamt Europa. Från Sverige deltog cirka 30 personer. Här är min personliga reflektion.
Varför är det här viktigt?
Närmare 2000 personer deltog under tvådagarskonferensen i Strasbourg. Arrangörerna sade att konferensens mål var att se vad man har lyckats med och vad som behöver åtgärdas framöver inom det här området. Det stora intresset på EU-nivå för den här typen av frågor handlar om ett par saker; man har sett att socialt företagande har klarat sig väsentligt bättre i Europas ekonomiska kris än annat företagande. Men ser också att 25 procent av alla nystartade företag är sociala företag. En av de tre kommissionärerna som medverkade beskrev att denna satsning handlar om att utveckla en ekonomi som tjänar människorna snarare än att utveckla människor som fungerar i en ekonomi.
Vad är socialt förtagande?
Men vad menar man med socialt företagande och vilken relevans har detta för Sverige? Viktigt att nämna är att Sverige använder sig av en annan och smalare tolkning av begreppet än resten av Europa. Den EU-kommissionens tolkning av socialt företagande säger:
- Företagande där det sociala eller samhälleliga syftet är motivet
- Företagande som återinvesterar större delen av vinsten i förverkligandet av syftet
- Företagande vars organisation/ägandesystem återspeglar uppdraget, och utgår från principer om demokrati och social rättvisa.
I Sverige har socialt företagande främst tolkats som arbetsintegrerande sociala företag, det vill säga företag med ett övergripande syfte att integrera människor som har stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. I övrigt definieras begreppen ganska lika – det är återinvestering av vinst som gäller, stor delaktighet för medarbetarna samt att verksamheten är organisatoriskt fristående från det offentliga.
Tolkningen av det sociala företagandet i Sverige gör att offentliga handlingsprogram, stödformer och finansieringsstrukturer endast fokuserar på den arbetsintegrerande delen av det sociala företagandet. De andra delarna är osynliga för det offentliga Sverige. Denna begränsade tolkning märktes också i antalet deltagare från Sverige under denna konferens. Ett antal aktörer från sociala företag och ett antal personer från organisationer som arbetar med stöd för socialt företagande fanns på plats, men det offentliga Sverige var ganska osynligt. En tjänsteman från Näringsdepartementet och en representant från den regionala/kommunala nivån deltog. När nu Europas politiska ledningar säger att det här är den sektor som man vill satsa på för att bygga ett framtida Europa, anser jag att det offentliga Sveriges svala intresse är besvärande. Och tråkigt!
Politiska signaler i Europa
Konferensen som helhet var ovanlig på flera sätt för att vara på EU-nivå. Den politiska satsningen var mycket tydlig – konferensens arrangerades av EU-kommissionen och den Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén tillsammans med medverkan från allra högsta nivå från EU-kommissionen, Europaparlamentet och Europarådet. Och nuvarande ordförande i Europarådet, Greklands premiärminister Antonis Samaras, förmedlade att det sociala företagandet är viktigt eftersom det inte drivs av en önskan om vinst. Intresset för frågorna och vad som behöver göras är stort.
Konferensen var också ovanlig då den bjöd in till deltagande på olika sätt. Flera parallella programspår, olika möjligheter till workshops (även om jag gärna hade sett möjligheter till ännu fler samtal där) och open-spacemetodik där deltagarna själva kunde introducera viktiga frågor och ämnen introducerades.
Vad diskuterades?
Det finns ett antal saker kring det sociala företagandet som diskuteras runt om i Europa just nu. En av dem är om det sociala företagandet främst är ett sätt för Europa i ekonomiskt kris att plåstra om en försvinnande välfärdsstat. Mitt intryck är att ett flertal anser att intresset för socialt företagande faktiskt inte handlar om detta, utan i stället är en väg att bygga ett nytt, mer gemensamt och socialt Europa.
En annan stor diskussion är om den här typen av företagande behöver ett specialutformat stöd, eller om man klarar sig bra med de stödformer som finns. Mitt intryck är att den överväldigande majoriteten av politiker anser att det är viktigt att man utformar ett särskilt stöd för det sociala förtegandet. En av de stora kritikerna till detta är dock Henri Malosse, ordförande för EESK. Han talade en lång stund om att den typen av stöd inte behövs men att den här konferensen var ett tillfälle för den sociala ekonomin att visa Europa vägen. Många av talarna beskrev det som att Europa behöver ett ekosystem för det sociala företagandet.
Ytterligare en fråga som dök upp vid flera tillfällen under konferensen var användandet av olika begrepp inom Europa, vilket skapar förvirring. En av talarna, forskaren Marguerite Mendell från Kanada, tydliggjorde att hon ansåg att man borde beskriva ”sektorn” som ”social and solidarity economy” – för att tydliggöra balansen mellan ”social” och ”företagande”. För mig personligen var det ett begrepp som skapade tydlighet om vilken typ av aktiviteter vi pratar om.
Hur slutade det då?
Jag tror att konferensen gav mersmak för många av oss som var där. Att höra andras exempel, diskutera olika lösningar och skapa sig ett nätverk av intresserade personer var värdefullt för många av oss. Även på EU-nivå insåg man värdet och började prata om att den här konferensen kanske bör återkomma längre fram. Så egentligen slutade inte konferensen. Den var en början på en ny process.
En särskilt utsedd grupp hade ansvar för att skriva ihop en deklaration utifrån deltagarnas input under konferensen – ett uttalande som ska visa vägen vad som behövs kring det sociala företagandet framöver. Deklarationen är öppen för aktörer över hela Europa att skriva under.
Vad står det i deklarationen då? Superkort sammanfattat skulle jag säga att det sociala företagandet (enligt Kommissionens tolkning) måste och vill spela en större roll i Europa för att bidra till att Europas ekonomiska och sociala modell ska återuppfinna sig själv. Vi behöver tillväxt som är mer rättvis, grönare och förankrad i de lokala samhällena. Sociala företag är viktiga för att de driver förändring, är effektiva och skapar nytt! I deklarationen tydliggörs också ett antal åtgärder som bör genomföras för att det sociala företagandet ska kunna fylla den roll vi önskar.
Heidi Sandberg, Forum – Idéburna organisationer med social inriktning