Nu kommer det ett antal nyheter som handlar om att kommunernas ekonomi är sämre och att en hel del saker blir lidande. På många håll är det civilsamhällets organisationer och frivilliga som engagerar sig, och försöker göra saker så bra det går.
Frivilliga vill avlasta kommunen så att de kan satsa på vård, skola och omsorg
Nya Wermlands tidning skriver om organisationen Care and Share som startat i Åmål. Föreningen hjälper människor som på ett eller annat sätt har det svårt ekonomiskt och verksamheten omfattar klädinsamlingar, språkkurser m.m. Enligt grundaren Sally Blomgren är syftet att avlasta kommunen. Läs mer här.
Frivilliga första på olycksplatsen
I Medelpad är det frivilliga som rycker ut när larmet går, som förtrupp till räddningstjänsten. Deras arbete har gjort räddningstjänsten effektivare. Frivilliga räddningsarbetare blir allt vanligare i takt med minskande samhällsresurser. Läs mer här.
Frivilliga på äldreboenden blir räddningen
Sveriges Radio rapporterar från Blekinge där frivilliga och anhöriga anordnar aktiviteter och sociala sammanhang på äldreboenden där personalen inte hinner med. Läs mer här.
Svalöv har inte pengar att utreda förslag från idéburen sektor
I Landskronas lokaltidning rapporteras att Svalöv inte vill utreda förslag från organisationer eftersom det inte finns pengar att genomföra förändringar. Även att dra igång samverkan med idéburen sektor är de tveksamma till eftersom det tar resurser i anspråk. Läs mer här.
FORUM KOMMENTERAR
Under ett antal år har det offentligas intresse för frivilligt arbete som en resurs i välfärden varit tydlig. Den är inte så konstig – människors engagemang ökar när utsattheten blir syns. Forskningen visar att det finns ett växande ideellt engagemang i det sociala området nu. I det sammanhanget är det viktigt med bra samarbeten och bra ramverk mellan det offentliga och det civila samhället. Vi behöver kunna se varandra som medaktörer, men vi måste fortfarande kunna vara varandras kritiker. Att framföra kritik är en viktig del av att bidra till att utveckla samhället, och det är ett kärnuppdrag hos civilsamhället.
Vi behöver också följa utvecklingen så att inte det frivilliga arbetet får fel sorts ansvar – ett för tungt ansvar. För vad händer om viktiga delar av omsorgen vilar på frivilliga – som sedan inte orkar bära det ansvaret?
Den samverkan som byggs upp, både nationellt, regionalt och lokalt måste kunna hantera denna oro. Den måste baseras på samverkan och inte konkurrens. Regeringen måste tydligare visa på hur man vill stödja socialt inriktade organisationer, eftersom den utveckling och infrastruktur som behövs kostar pengar. Ska vi tillsammans kunna möta de framtida samhällsutmaningarna så behöver staten bidra med stabila förutsättningar för det svenska civilsamhället.