Tehuset i Jönköping anklagas för dold agenda. Detta efter att en kommuntjänsteman hittat ett dokument påTehusets hemsida där det stod att stödsökande muslimska kvinnorna skulle omvändas till kristendomen, rapporterar Jönköpingsposten.
Tehuset är en verksamhet för kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat förtryck och som förutom i Jönköping finns på ytterligare två platser i Sverige. Tehuset beskrivs som politiskt och religiöst obunden.
Anna Alm Mårtensson, samordnare för Jönköpings kommuns mottagning för våldsutsatta, hittade av en slump ett dokument när hon surfade på Tehusets hemsida, enligt Jönköpingsposten. Dokumentet innehöll information om att stödsökande muslimska kvinnor som kom till verksamheten skulle omvändas till kristendomen.
Kjell Fors som var VD och ordförande för Tehuset, men nu har tvingats avgå, tar avstånd från dokumentet och säger i ett inslag i Smålandsnytt att innehållet i dokumentet är ingenting han står för.
Jönköpings kommun har kontaktat Länsstyrelsen som har beviljat medel till Tehuset. I förra veckan meddelade de att Tehuset inte behöver betala tillbaka sina bidrag men att beslut om nya bidrag ska tas när föreningen redovisar sin verksamhet, enligt ett inslag i P4 Jönköping.
– Det behövs extra höga krav på värdegrund och insyn för verksamheter som möter våldsutsatta, säger Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) förbundssekreterare Olga Persson, i ett pressmeddelande från SKR.
– Har föreningen en religiös eller partipolitisk koppling måste man vara extra tydlig med det till den som söker stöd och hjälp. Det behövs också en diskussion kring vad som menas när idéburna organisationer säger att de är partipolitiskt och religiöst obundna, vad vill vi att det ska innebära och hur kan vi följa upp och ställa krav på öppenhet kring detta?, säger Olga Persson i pressmeddelandet.
Forum kommenterar
En idéburen organisation som fungerar med egna medel kan i princip använda pengarna som den vill, så länge den inte begår brottsliga handlingar. Men det är en princip med flera begränsningar. En organisation som inte använder skattemedel granskar sig själv genom olika rutiner som att beskriva vad och hur man gjort inför ett årsmöte och att de revisorer som åtagit sig att granska organisationens ekonomi och verksamhet lämnar grönt ljus. Granskningen är såhär långt främst intern. Och eftersom den vanligaste formen för idéburna organisationer i Sverige är den ideella föreningen är öppna demokratiska beslutsformer som årsmötet och revisorerna den viktigaste granskningen.
Verkligheten är ju dock ofta att de ”egna” medel organisationen har ändå är styrda på ett eller annat sätt oavsett om det är arv, gåvor, insamlingar eller sponsring. Alla dessa givare vill förstås se att deras pengarna kommer till god användning. Den person eller företag som har valt att ge en gåva får också förutsättas ha gjort värderingen att organisationens inriktning är okej. Detta förutsätter förstås att föreningen lämnar riktig och tillräcklig information om vad den gör och vilka syften den vill verka för. Och för att koppla till händelsen kring Tehuset – att föreningen är tydlig och öppen med sin agenda. För låt oss slå fast det, det finns inga föreningar utan agenda.
Tehuset använde sig dock av offentliga medel. Det fungerar principiellt likadant som när organisation använder egna medel. Med en skillnad: det är oftast organisationen som söker stöd inte det offentliga som söker organisationer att stödja. Det gör att organisationens värderingar måste stämma överens med den värdegrund som finns i landets grundlagar. Eller med andra ord – organisationen ger skattebetalaren rätt till ett visst mått av insyn. Också här är det då viktigt att det finns en rimlig öppenhet från organisationen, att dess agendor är öppna.
Utifrån dessa grunder blir Tehuset ett intressant test på relationen mellan de kommuner som valt att finansiera och Tehuset. Fanns det en dold agenda i organisationen, det vill säga att syftet med verksamheten var att omvända muslimska kvinnor till kristendom? Eller var det en förflugen idé från grundaren och ordföranden? Hur ser rutinerna för att fatta beslut i organisationen ut? Inför TV-kameran var Kjell Fors försvar att dokumentet som hade hittats inte var organisationens agenda. Det var något annat, dock oklart vad. Personal och frivilliga i verksamheten säger att de inte känner igen agendan kring omvändelse, att de aldrig fått någon sådan uppmaning i utbildning eller introduktion. Vem och vad ska man lita på?
Frågan om föreningsdemokratin blir här viktig. Inte som utanpåverk utan som grund för att organisationens värderingar, som de uttrycks i officiella handlingar till allmänheten och offentliga företrädare faktiskt är det som gäller i verkligheten. Har föreningens medlemmar kunnat diskutera denna typ av frågor? Har revisorerna kunnat gå igenom relevanta dokument? Och om organisationen det handlar om inte är en ideell förening, utan exempelvis en stiftelse, hur ser beslutsvägar och möjlighet till intern kontroll ut?
Vi på Forum menar att ett utvecklingsarbete där föreningsdemokratin inte ses som ett utanpåverk utan istället grunden för att organisationerna fungerar öppet och att de officiella dokumenten uttrycker vad organisationen vill vore det bästa. Det är den typen av utvecklingsarbete som skulle behövas som en praktisk fortsättning på överenskommelserna mellan det offentliga och det idéburna.