Var går gränsen egentligen - när blir en människa som engagerar sig en gratisarbetare? Och vilket skydd ska den som engagerar sig ha? En intensiv debatt om volontärer i kulturvärlden pågår.
En intensiv diskussion om frivilligt arbete i kulturvärlden har pågått några veckor. Var går gränserna egentligen – när blir en människa som engagerar sig en gratisarbetare, och är det olika om det frivilliga engagemanget organiseras av ett företag eller en förening? Vilket skydd ska den som engagerar sig ha, och vems ansvar är det?
Stor skepsis mot volontärer på museer
Volontärerna står utanför lagen
Begreppet volontär är provokativt
Volontärer utanför lagen och utan skydd
FORUM KOMMENTERAR
Om volontär får betyda icke-medlem/gratis arbetskraft som kan användas hur som helst, så blir vi också mycket provocerade inom Forum! Vi anser nämligen att frivillig och volontär är två ord för samma sak, och att det mer handlar om historisk situation vilket man använder. Men för oss är det också centralt att frivilligas/volontärers engagemang främst ska organiseras av föreningslivet. Läs mer!
För sådär 20 år sedan var frågan om frivilligt socialt arbete och en sektor av organisationer som höll på med frivilligt socialt arbete ganska okänt. Många internationella forskare på området beskrev Sverige som ett land där den generella offentliga välfärden hade trängt undan det frivilliga engagemanget. Så kom forskning av olika slag som beskrev denna sektor och som beskrev vad det frivilliga sociala arbetet var och vad det betydde för människor. För c:a 15 år sedan började vi nosa på en dialog med de fackliga organisationer som organiserar vårdbiträden, sjuksköterskor, hemtjänst och liknande. Då var gensvaret från dem inte så stort. Frågan var fortfarande en icke-fråga. Lite mer vatten rann under broarna och saker skedde som öppnade dialogen. Fackförbunden gjorde tex egna undersökningar bland sina medlemmar om det frivilliga sociala arbetet. De kom bland annat fram till att det frivilliga arbetet var viktigt för vårdtagare och patienter men också för den professionella personalen. Men de kom också fram till att det fanns ett behov av tydlighet i vad de frivilliga borde göra och vad de inte borde göra. Efter flera samtal (och nu är vi nästan framme i nutid, c:a 5 år sedan) gick vi från Forum och tre fackförbund ut i en gemensam debattartikel och skrev att det frivilliga arbetet är positivt men att det är viktigt att det frivilliga arbetet får fortsätta vara medborgarorganiserat i Sverige. Dvs att en garanti eller åtminstone faktor som bidrar till att det frivilliga arbetet inte skruvas från att handla om människors eget engagemang till att vården, skolan, omsorgen behöver fler händer, är att merparten av det frivilliga arbetet organiseras i folkets egna organisationer, inte av staten eller kommunerna. Parallellt med denna utveckling har vi på det sociala området drivit fram en överenskommelse på nationell nivå där det finns utfästelser om att det offentliga inte ska spara på sina utgifter genom att locka till frivilligarbete som ersättning för offentligt ansvar. Det finns steg kvar att ta i en ökad tydlighet i den frågan – det medges – men en del av dessa är nu på gång i de regionala och lokala överenskommelser som i skrivande stund förhandlas fram runt om i landet.
För 10 år sedan etablerades Volontärbyrån inom Forum. Den var ett uttryck för ett behov av bättre matchning mellan de människor som är intresserade av att göra frivilliguppdrag och de organisationer (dock inte offentliga) som har behov av frivilliginsatser. Verktyget har visat sig fungera mycket bra. Volontärbyrån har organiserat noll volontärer under dessa 10 år, ja eller möjligen något tiotal vid egna arrangemang. Däremot har Volontärbyrån gjort det möjligt för tiotusentals människor att hitta föreningar och ibland stiftelser som har behov av fler människor. Och knappt hälften av de som gör en insats förmedlat av Volontärbyrån väljer att bli medlem i den organisation de kommit i kontakt med. Dvs vår inriktning av Volontärbyrån har hela tiden varit att stärka föreningslivet, och ska så förbli. En del har t.o.m. kallat oss för ”Föreningstalibaner” och det kan vi ibland vara lite stolta över.
När Volontärbyrån etablerades förde vi en noggrann diskussion kring begreppet volontär, som då inte var vanligt i Sverige, åtminstone inte i betydelsen mer allmänt föreningsdrivet ideellt engagemang. I en del organisationer användes begreppet för att beteckna internationella uppdrag, med ingen eller mycket låg ekonomisk ersättning. Då var definitionen av frivilligt arbete, som ideella beredningen etablerade, fortfarande bara 10 år gammal. Men den var etablerad. Den sa och säger att frivilligt arbete är det som görs utan ersättning (eller mot symbolisk ersättning), som görs av individens egna fria val, och som görs på fritiden. Vi sa då att om vi ska använda begreppet volontär genom valet av namnet ”Volontärbyrån”, så är det för oss liktydigt med begreppet frivillig och vi ska arbeta för att upprätthålla den svenska traditionen av folklig organisering. (Detta betyder dock inte att saker inom den folkliga organiseringen står still, den är stadd i ständig utveckling och modernisering, det gäller bara att ha koll på vad som är pudelns kärna).
Vi kan dock konstatera att begreppet volontär ibland används i betydelsen icke medlemsbaserat, icke-demokratiskt gratis arbete. I dessa sammanhang är det inte ovanligt att volontärarbetet och Volontärbyrån beskrivs som en anglosaxisk katt bland de svenska hermelinerna. Dvs volontärarbetet står för något annat än det föreningsdrivna, svenska. Vi följer dessa diskussioner mycket noggrant, tex nu när volontärarbetet inom kulturens område är uppe till debatt. Vi ser i debatten dels att företrädare för kulturorganisationer anser att själva begreppet ”volontär” är provokativt, dels att man önskar att de frivilliga organiseras tex av vänföreningar till museer, teatrar, festivaler etc. Vår kommentar till dessa inlägg i debatten är att om begreppet volontär ges betydelsen icke-medlem och gratis arbetskraft som kan användas hur som helst, så blir vi också mycket provocerade. Vi håller med om att de frivilliga främst bör organiseras av föreningar, av skäl som vi varit inne på tidigare.
Därutöver hoppas vi att man på kulturens område tar chansen att i en egen överenskommelseprocess, utifrån de förutsättningar som kulturverksamheten lever i vilka ju delvis skiljer sig från det sociala området, förhandla sig fram till utfästelser från staten och kommunerna om att man inte ska spara på sina kultursatsningar genom människors ideella engagemang vad det än kallas, att det frivilliga arbetet ska behandlas som den positiva kraft det kan vara.