I en ny studie som precis presenterats vid World Economic Forum i Davos, drivs tesen att samhällets olika sektorer allt mer blandas, och att ideell sektors roll blir allt viktigare - och ofta sätter tonen för när viktiga samhällsfrågor ska diskuteras.
I en ny studie som precis presenterats vid World Economic Forum i Davos, drivs tesen att samhällets olika sektorer allt mer blandas, och att ideell sektors roll blir allt viktigare – och ofta sätter tonen för när viktiga samhällsfrågor ska diskuteras. Rapporten är väl värd att titta närmare på. Läs mer!
FORUM KOMMENTERAR:
Denna rapport bekräftar den bild som vi har. Intresset för samverkanslösningar som är sektorsöverskridande ökar hela tiden. Forums grundinställning är ja till de flesta samverkanslösningar man kan tänka sig, gärna över sektorsgränser av olika slag, men inte utan en tydlig självbild hos de parter som samverkar. Här ska vi resonera lite om varför vi har den synen.
Kan myndighetsutövning skötas i en nära samverkan där tex en kommun, företag och organisationer sitter tillsammans vid ett bord och fattar beslut? Nej, säger de flesta direkt och ofta lite irriterat. Det vill de flesta inte, av flera skäl. Ett är att medborgarnas förtroende för myndighetsutövningen som oberoende, rättvis och opartisk då skulle riskeras. Det skulle vara oerhört svårt att veta vilka intressen som faktiskt varit bestämmande vid besluten. Mycket forskning (tex Rothstein i flera volymer) tyder på att om man suddar ut de offentliga institutionernas myndighetsutövning genom för nära samverkan just i beslutsfasen, så sjunker medborgarnas förtroende för demokratin och det påverkar också den allmänna tilliten i ett land negativt. Tilliten som är så avgörande för att samhällen ska fungera. Hela detta resonemang bygger på att de offentliga institutionerna har en tydlig identitet, som har sin grund i landets författning. De offentliga institutionerna förvaltar ju nämligen statens våldsmonopol. Dvs staten är den enda institution som har eller tagit sig rätten att utöva legitimt våld. Staten får t.ex. lov att gripa misstänkta brottslingar, döma och låsa in dem för att skydda andra. En möjligen mildare variant av våldsmonopolet är statens och kommunernas rätt att fatta beslut om regler och fördelning av pengar i olika sammanhang. Våldsmonopolet får bara hanteras av staten, det är de flesta överens om. Här finns alltså en gräns för hur samverkan bör fungera som har direkt koppling till de offentliga institutionernas identitet.
På samma sätt finns det en kärna av identitet hos de organisationer som finns i civilsamhället. Dessa organisationer bildas för att ett antal människor går samman om en eller flera idéer/värden som dessa vill försvara/utveckla. Själva grunden för dessa organisationer är alltså att främja en eller flera idéer som de själva har formulerat. Formerna för organisationerna kan variera, både juridiskt (tex. ideell förening, trossamfund, ideell stiftelse, ekonomisk förening med ideellt inslag i sin syftesformulering) men också i vilken tradition av beslutsfattande som gäller. Det civila samhällets organisationer, om de tillåts vara tillräckligt oberoende av stat och näringsliv, är då en balanserande faktor som behövs för att skapa och vidmakthålla ett pluralistiskt samhälle. Det är ingen slump att en av de första saker som auktoritära regimer gör, är att begränsa rätten till organisering. Detta sker ofta parallellt med att regimen stryper massmedia.
Och näringslivet har förstås också sin specifika identitet. Den handlar i grund och botten om att ansamla kapital, se till att detta kapital växer och att överskottet delas ut till de som satsat från början. Näringslivet har ju visat genom sekler att det är effektivt i att åstadkomma detta. Tyvärr har ju också näringslivet visat sig effektivt i att exploatera de resurser som finns i form av natur och människor. Samtidigt som näringslivet skapat en enorm värdetillväxt, som kommit samhällen och människor tillgodo, har det skapat en enorm negativ effekt i form av att utnyttja människor genom dåliga arbetsförhållanden men också i att skada naturen. Traditionellt har dessa negativa effekter, i företagsekonomin kallats ”externa” dvs att de sker utanför företagens ram och därmed är någon annans problem. Nu har sedan några decennier andra tankemodeller börjat växa, tex den som kallas intressentmodellen där företagen ses som en del av ett nätverk av intressenter. Utifrån dessa tankemodeller växer företagens behov av att ta socialt ansvar, dvs utanför själva företaget.
Som vi ser det, är det alltså centralt att organisationerna i civilsamhället inte släpper sin identitet ur sikte, att de vidmakthåller sitt oberoende så att samhällsutvecklingen inte styrs av två maktcentra, dvs politiken och näringslivet, utan att det också finns ett verkligt fritt och starkt civilsamhälle där enskilda människor men också organisationer av olika slag verkar. Detta perspektiv kanske kan uppfattas som abstrakt, övergripande och avlägset för en lokal förening som håller på med praktiska saker. Det må vara hänt.
Forum menar ändå att vi som organisationer i civilsamhället måste hålla koll på vår identitet. Gör vi det, så kan vi gå in i många varianter av okonventionella samverkansprojekt.”