Demokratiutredningen har kommit med en rapport om intresseorganisationers deltagande i politiska beslutsprocesser. Rapporten visar att fler organisationer når in via remissarbete, men att påverkansarbetet är svårare att se in i än det var för 30-40 år sedan. Utvecklingen kan beskrivas på både positivt och negativt sätt.
Demokratiutredningen som pågår för närvarande har i uppdrag att öka och bredda engagemanget i den representativa demokratin men också att öka individers delaktighet mellan valen. Som en del i det arbetet har de tagit fram rapporten ”Intresseorganisationer deltagande i politiska processer”
Rapporten beskriver att påverkansarbetet i Sverige har förändrats under de senaste 30-40 åren. Från en situation som var präglad av kommittéarbete och remissinstanser där de tunga aktörerna var fack och arbetsgivarorganisationer (rapportförfattaren beskriver detta som korporatism) så har vi rört oss mot allt mer nätverksarbete och lobbyism (beskrivs som direkta kontakter med beslutsfattare) där ”intresseorganisationer” är tunga (vilket beskrivs som idébaserade, religiösa och övriga organisationer)
Rapporten pekar tydligt ut att båda systemen; det formella (kommitté och remissförfarande) och det informella (lobbyism) fyller en roll även idag. Staten efterfrågar fler aktörer att delta i det formella påverkansarbetet, men engagemanget från civilsamhället ligger där på runt 25% – vilket är en mycket stabil siffra. Rapportförfattaren pekar på att det formella påverkansarbetet är viktigt som legitimering för civilsamhällsorganisationerna (är man med i det arbetet har man lättare att få tillträde till politikerna i det informella arbetet) men också att det formella arbetet fungerar som partiernas och politikernas ögon i en tid när färre engagerar sig politiskt.
Rapporten beskriver att det informella påverkansarbetet är svårare för att det inte är möjligt att se in i, men också att det blir ett sätt för partier och politiker att få en direktlänk till medborgarna – när nu partiengagemanget minskar. Rapporten beskriver också – utan att det är helt tydligt varför – att just dessa informella kontakter kan göra att organisationerna blir mindre kritiska och oppositionella röster till politiken och partierna.
En riktigt intressant poäng i rapporten är beskrivningen är hur det informella påverkansarbetet beskrivs av intresseorganisationerna. De beskriver detta arbete som ett understöd till beslutsfattandet genom att det bidrar med kunskap, information och analys. Och rapportförfattaren lyfter upp att politiker och partier verkar efterfråga expertkunskap och rapporter vid dessa möten.
Forum kommenterar
Rapporten är intressant och ger underlag till både politiken och civilsamhällets organisationer. Men det finns ett perspektiv som Forum saknar; medskapande – dvs att samrådsformerna utformas på ett sätt som möjliggör mer dynamiskt samråd, där fler parter kan bidra med kunskaper, värderingar, perspektiv i öppnare samta. Fyra frågor är särskilt intressanta för Forum att lyfta i sammanhanget:
- Finns det i vårt samhälle en skönmålning av det formella påverkansarbetet kontra det informella? Om det informella innebär att fler röster får höras, och demokratiutredningens uppdrag är att understödja metoder för individers delaktighet – är det rimligt att vara kritisk då?
- Strävan efter expertkunskap – kan den resultera att det på sikt främst är ekonomiskt starka organisationer som kan vara aktörer i det informella arbetet? Helt enkelt för att det kräver resurser att ta fram kunskaperna och rapporterna?
- Både det formella och det informella påverkansarbetet ligger ofta sent i beslutsprocesserna (framför allt det formella). Innebär detta att vi som samhälle riskerar att inte hitta de goda och viktiga lösningarna?
- Demokratiutredningen bör tydligare ta intryck av det arbete som pågått se senaste åren kring överenskommelserna, – nationellt, regionalt och lokalt men också i Partsgemensamt Forum- och med stöd av detta inkludera förlag som bygger på idén om medskapande.