”Idéburna organisationer behöver utveckla formerna för frivilligt engagemang och våga erkänna att verksamheten kan vara nog så viktig för den som hjälper som för den som får hjälp. Gränsen mellan att stötta andra och att själva behöva stöd kan vara hårfin och den kan förändras snabbt”. Det skriver Helena Thybell, generalsekreterare på Forums medlemsorganisation Rädda Barnen.
Jag hörde talas om en person som blev så ledsen när hon fick veta att hon inte längre skulle kunna vara en del av ett volontärstöd som fanns för ensamma äldre. Hon fick frågan om hur hon skulle klara sig nu då om hon inte skulle få besök varje vecka, varpå hon svarade: ”Nej, det är inte jag som får hjälp. Det är jag som går till andra för att hjälpa dem. Och jag blir så ledsen att jag inte får den möjligheten längre.”
Den här historien pekar på det stora värde som frivilligt arbete har även för den som utför det. Och den påminner mig om att vi som verkar i idéburna organisationer behöver fortsätta utveckla formerna för frivilligt engagemang. Vi måste våga erkänna att verksamheten kan vara nog så viktig för den som hjälper som för den som får hjälp. Gränsen mellan att stötta andra och att själva behöva stöd kan vara hårfin och den kan förändras snabbt, vilket pandemin påmint oss om.
När oroligheter och kriminalitet beskrivs i medierna får man ofta höra att olika myndigheter pekar på att civilsamhället måste engagera sig. Min erfarenhet är att människor vill vara en del av den förändring som berör dem. De allra flesta har förmåga att själva bidra samtidigt som förändringen i högsta grad berör dem själva och deras anhöriga. För att insatserna i välfärden ska leda till sociala förändringar t ex i uppväxtvillkor i socialt utsatta områden, måste förändringen föregås av samskapande.
Vi märker tydligt inom Rädda Barnen hur barn i våra målgrupper inte får det stöd och kan ta del av de rättigheter som de som barn har rätt till. Något som många andra civilsamhällesorganisationer också konstaterat. Det är också en av anledningarna till att vi startade Rädda Barnen Välfärd – en satsning som innebär att vi ska starta och driva välfärdsverksamheter där barn och viktiga vuxna far det stöd och den behandling som den offentliga välfärden inte lyckats tillräckligt bra med. Det bygger på att det är allt för många barn som går miste om tidigt stöd och som inte får förebyggande insatser av socialtjänst eller skola. Vi ser att den offentliga välfärden behöver en injektion med social innovation och att idéburna organisationer kan utveckla kvalitet och effekt i den välfärd som medborgarna erbjuds.
Det är nu som vi idéburna organisationer ska hjälpa till att definiera vad det innebär att som den tredje sektorn gå in i den fjärde fasen av välfärden. Det här är inte begrepp jag själv kommit på utan något som forskare definierat och som Sophie Nachemson-Ekwall uttrycker det i sin bok ”Dags att bry sig ”. Den tredje sektorn är det civilsamhälle som alltid funnits men som under långa perioder osynliggjorts eller enbart stått vid sidan av som påverkansaktörer. Den fjärde fasen i välfärden, menar Nachemson-Ekwall, kallas också omförhandlingen av samhällskontraktet. Det innebär bl. a. att sociala innovationer och socialt företagande hamnar i fokus. Och att även den offentliga sektorn går mot att mäta effekt och utfall. Hon menar att även näringslivet orienterar sig mot ett hållbart värdeskapande.
De här tendenserna är tydliga inom vår organisation, exempelvis i våra företagssamarbeten och med vårt fokus på hållbarhet och att mäta effekt för barn. Min enkla slutsats är att vi inom Rädda Barnen, och i civilsamhället som helhet, behöver bli lagspelare tillsammans med både näringsliv och offentlig sektor och att vi idéburna organisationer har en fantastisk möjlighet att leda den här utvecklingen.
För vår del innebär det till exempel att de fritidsgårdar som Rädda Barnen Välfärd driver handlar mer om stödjande fritidsverksamhet där man får möjlighet att upptäcka sina egna förmågor, lär sig nya saker och hittar vuxna att prata med när man mår dåligt. Det kan förändra synen på ungas behov och delaktighet. Detta är också något som vi på Rädda Barnen jobbat med länge. Vi vill också undersöka hur vi på ett nytt sätt kan finnas för alla de unga som är placerade av landets socialtjänster i familjehem eller HVB. Där det inte är ovanligt att det blir sammanbrott i placeringen vilket skapar stor otrygghet för barnet. Vi vill stödja familjehemmen och hitta sätt att möta barn som är placerade på ett nytt sätt. Det kan innebära en stor skillnad för de barn det handlar om. Men syftet är också att påverka systemet och säkerställa att fler barn får sina rättigheter tillgodosedda.
Jag tror att vi idéburna medlemsorganisationer har en fantastisk tillgång i våra medlemmar att tillsammans med målgrupperna jobba med samskapande och innovation. Formerna för att människor ska ge av sin tid och sitt engagemang behöver, precis som allt annat i vårt samhälle, utvecklas i takt med målgruppernas behov. Det stöd vi erbjuder behöver utformas tillsammans med målgrupperna och där har våra ideellt engagerade en viktig roll.
Den fjärde fasen innebär för Rädda Barnen att vi vill vara med och fylla tomrum och luckor i barns uppväxt där den offentliga välfärden inte når fram eller inte visar tillräckliga resultat. Och att vi vill göra det tillsammans med våra medlemmar.
Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
Om Rädda Barnen
Rädda Barnen är en idéburen medlemsorganisation med ca 65 000 medlemmar och knappt 400 anställda. 2019 startades ett helägt aktiebolag, Rädda Barnen Välfärd, som idag har ca 40 personer anställda. I den mån verksamheten går med överskott går det tillbaka till Rädda Barnens verksamhet. Verksamheten i bolaget innehåller utbildning och kompetensutveckling för viktiga vuxna, t ex skolpersonal i traumakunskap och om Barnkonventionen. Bolaget driver tre fritidsgårdar i Järva i Stockholm och har planer på att utveckla verksamhet främst inom vård och omsorg