Är den senaste tidens ideella engagemang en återgång till en problematisk historia där de som har, allt efter eget tycker och smak, ger till dem som inget har? I en debattartikel i Sydsvenskan frågar sig författaren Ann Heberlein om den senaste tidens godhetskultur verkligen är av godo.
Den senaste tiden har vi kunnat se hur det ideella engagemanget i Sverige vuxit sig allt större. Det ökade antalet utsatta EU-migranter och flyktingar i landet har fått tusentals svenskar att bli volontärer och civilsamhället har kommit att få en oumbärlig roll. Men är denna utveckling enbart bra? I en debattartikel den 28 november frågar sig författaren Ann Heberlein om det vi ser är en återgång till en problematisk historia där de som har, allt efter eget tycke och smak, ger till dem som inget har.
Ann Heberlein bygger sin artikel på en utsaga från Heike Erkers, förbundsordförande i Akademikerförbundet SSR, som i en intervju i boken ”Uppdraget barnens bästa” säger att hon upplever att det växer fram en slags fattigvårdssyn i Sverige, där det handlar om att vissa är fattiga och att det då ska finnas givmildhet, snarare än rättigheter”. Denna utveckling är också något som Heberlein tycker sig se ett uttryck för i media och Facebookflöden. Där intresset för att hjälpa är stort, men där objektet för godheten enkelt förbyts från den ena dagen till den andra; där EU-migranter kan stå i centrum ena dagen, för att sedan glömmas bort och ersättas av syriska flyktingar.
Denna utveckling, menar Ann, erfordrar vaksamhet. Det får inte vara så att givmildhet ersätter rättigheter, där vissa människor ska behöva vara utlämnade åt andra människors välgörenhet.
FORUM KOMMENTERAR
– Det svenska civilsamhället är mycket starkt och på Forum gläds vi åt det ökande engagemang som vi sett till följd av exempelvis den nuvarande flyktingorganisationen. Forum vet att allt detta skapar ett starkare och varmare samhälle och vi vill understryka vikten av ett kraftfullt civilsamhälle! Samtidigt har vi under de senaste åren sett en risk i att detta utnyttjas av det politiska systemet. Det finns en fara i att ansvar för stora delar av välfärden i allt högre utsträckning läggs över på idéburna organisationer. Till exempel kunde vi läsa i Visions socialchefsrapport år 2012 att hela nio av tio socialchefer sade sig vara beroende av den frivilliga sektorn. Från civilsamhällets sida vet vi att vi spelar – och bör spela – en central roll när människor i utsatta situationer inte vill eller har möjlighet att vända sig till en offentlig instans för att få stöd. Men det civila samhällets insatser får aldrig ersätta det offentligas ansvar och åtaganden. Många av Forums medlemsorganisationer har sina rötter i slutet av 1800-talet och ville då komma bort från välgörenhet där rika personer godtyckligt gav pengar till personer som levde i fattigdom.