Vi efterlyser en mycket tydligare markering i firandet av EU:s frivilligår 2011 att det är vår demokratiska grundfunktion som är basen, inte de tjänster som vi genom frivilliga eller betalda kan producera. Det skriver Ludvig Sandberg, politiskt sakkunnig på Forum, i en debattartikel i EuropaPosten.
Cathrine Ashton, EU:s höga representant för utrikesfrågor, besökte nyligen Tunisien för att markera stöd för den demokratiska utvecklingen. Hon såg speciellt fram emot att träffa representanter för civilsamhället för att få en bild av de utmaningar och möjligheter som landet står inför. Ashton sa också följande: Verklig demokrati kan bara slå rot och blomstra om alla civilsamhällets intressenter deltar. Vi håller med Ashton i hennes analys av läget i Tunisien och norra Afrika, men vill också tillfoga att samma analys också gäller alla EU:s medlemsländer samt EU självt som politisk arena.
Det finns två mycket starka trender som påverkar allt vad frivilligarbete och civilsamhälle heter. Det är trenderna dels att enbart se civilsamhällets organisationer och det frivilliga arbetet som instrument som kan leverera tjänster, dels att verksamheter och deras finansiering alltmer marknadifieras. Dessa två trender drar civilsamhället och det frivilliga arbetet längre och längre bort från dess kärna och livsluft: demokratin.
I stunder av kris och snabb samhällsförändring blir betydelsen av civilsamhällets aktörer tydlig. Vilka var det som blåste i visselpipor och med galghumor till slut drev bort Milosevic? Vilka var det som rasslade med nycklar i Prag och därmed banade väg för Vaclav Havel? Vilka var det som intog Tahrir-torget och med Twitter, Facebook, humor, mod och envishet drev fram Mubaraks avgång? Jo, det var civilsamhällets aktörer. Det var en blandning av enskilda personer, nätverk och organisationer som fått nog som inspirerade av varandra drev fram demokratin.
Men i våra länder då? Med ordnade samhällen där vi har en representativ demokrati som fungerar bättre, där vi har fria val, där vi har en rimlig levnadsnivå (åtminstone förutom de cirka 72 miljoner människor i EU som betraktas leva under fattigdomsgränsen). Behövs verkligen civilsamhället för att upprätthålla demokratin, för att utveckla samhällena? Vi har ju professioner på alla områden. Vi har ju väl utvecklade förvaltningar som sörjer för allt. Vi har ju ett högt utvecklat näringsliv som producerar varor och tjänster.
Och svaret är tveklöst ja. Våra samhällen är lika beroende av civilsamhällen som är starka, av organisationer som både kan och vill göra sina röster hörda, av miljontals frivilliga som både genom handling och ord gör sina livsval och värderingar kända.
Vi efterlyser en mycket tydligare markering i firandet av EU:s frivilligår 2011 att det är vår demokratiska grundfunktion som är basen, inte de tjänster som vi genom frivilliga eller betalda kan producera. Vi efterlyser en mycket starkare och öppnare process där artikel 11 i EU-fördraget tas på allvar. Artikel 11 säger att EU:s institutioner ska ha en kontinuerlig dialog med civilsamhällets organisationer. Visst förekommer en hel del dialog, men det är många steg kvar att ta. Vi får tillgång till information alltför sent, har inte tillträde till samtalen om utvecklingen i ett skede och på en nivå som gör det möjligt med verklig utveckling och förnyelse!
Ludvig Sandberg, politiskt sakkunnig, Forum för Frivilligt Socialt Arbete.
Här finns debattartikeln på EuropaPosten.