Riksdagspartiernas syn på civilsamhället i årets valrörelse karaktäriseras av en komplex bild. Å ena sidan ser vi civilsamhället beskrivas som ett centralt inslag i samhällsbygget som bör ges goda villkor och ökad självständighet, och å andra sidan hör vi en destruktiv retorik och förslag till allvarliga begränsningar.
När Forum tidigare i år, tillsammans med Fremia, Giva Sverige, Famna och Civos, frågade riksdagspartierna om deras syn på civilsamhället blev det tydligt att samtliga partier anser att idéburna organisationers plats och förutsättningar i Sverige behöver stärkas. Samtliga riksdagspartier anser exempelvis att organisationsbidrag och andra stöd av generell karaktär behöver prioriteras för att undvika en utveckling mot mer projektberoende. Alla partier utom två anser dessutom att det offentliga bör finansiera en nationell engagemangsförmedling, exempelvis Volontärbyrån, samt att stödet för organisationers digitaliseringsresa behöver utvecklas.
När vi nu närmar oss val i Sverige ser vi emellertid inte att viljan översätts i konkreta förslag i någon större utsträckning. Tittar vi närmre på de olika partiernas respektive valmanifest är civilsamhällespolitikens utrymme tvärtom begränsat. Visserligen beskriver partierna även här olika aspekter av civilsamhällets bidrag, bland annat kvinnojourernas arbete, folkbildningens roll samt idrottens betydelse för en stark demokrati, men vad partierna vill åstadkomma i praktiken för att utveckla dessa områden är svårare att utläsa.
Kontroll- och begränsningsförslagen fler
Samtidigt ser vi att förslagen när det gäller olika former av kontroll- och begränsningsåtgärder är mer konkreta. Exempelvis betonar flera behovet av ytterligare åtgärder för att stoppa utbetalningar till organisationer som inte delar samhällets grundläggande demokratiska värderingar (däribland Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna). Liberalerna skriver exempelvis i sitt valmanifest att de vill stoppa så kallad dold finansiering av extremism inom trossamfunden och Moderaterna vill se en omprioritering av biståndet. Sett i ljuset av andra förslag som diskuterats under mandatperioden, däribland förslag om att ta bort bidragen till etniska organisationer (Sverigedemokraterna och Moderaterna), minskade anslag till folkbildningen (Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna) och sänkt bistånd (Moderaterna och Sverigedemokraterna) blir bilden än mer komplex.
En destruktiv retorik som hotar tilliten till föreningslivet
Utöver politikens innehåll oroas vi för utvecklingen av delar i det offentliga samtalet där minoritets- och rättighetsorganisationer utmålas som bidragande till segregationen i samhället, vid sidan av anklagelser om fusk och extremistisk infiltrering, såväl lokalt som nationellt. Naturligtvis är inte civilsamhället fritt från utmaningar, med den retorik som vi nu sett från flera partier riskerar att skapa misstro mot den idéburna sektorn och samtidigt skada det fundament som partierna säger sig vilja värna.
Behov av större ansvarstagande
Mot bakgrund av den betydande diskrepansen i civilsamhällesfrågor mellan politisk vilja, innehåll och retorik i årets valrörelse vill Forum därför se att partierna tar ett större ansvar, dels för hur företrädare kommunicerar om civilsamhällets organisationer men också för politikutvecklingen. Samhällsutmaningarna som Sverige står inför låter inte vänta på sig, och väljarna förtjänar en mer sammanhållen och visionär politik för det civila samhällets organisationer, om vi ska klara av dessa.