I och med den stora roll som frivilliginsatser har haft under hjälparbetet med branden i Västmanland blir det ännu en gång tydligt att det civila samhället behövs för att hantera stora samhällsutmaningar. Det skriver Forum med anledning av hjälparbetet kring branden.
I samband med den stora branden i Västmanland är det ännu en gång tydligt att det civila samhället är nödvändigt för att hantera stora utmaningar. De insatser som frivilliga från olika organisationer har bidragit med är ovärderlig – utan dem hade konsekvenserna av branden varit oerhört mycket större.
Men i samband med hjälparbetet ställde bland andra Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson en kritisk fråga om situationen och undrar om Sverige är på väg att ändra inriktning genom att vara beroende av frivilliga krafter vad gäller försvar, rättsväsende och katastrofberedskap. Frågan är viktig och något vi behöver fundera över.
Det kan naturligtvis finnas fog för kritik kring hur det offentliga har hanterat situationen, och det kan vara så att våra gemensamt finansierade system behöver bli bättre i dessa sammanhang. Men lika viktigt är det att vi inte lurar oss själva – våra gemensamt finansierade system kommer aldrig att kunna ta hela ansvaret och lösa alla problem vi ställs inför. Vi kan inte förvänta oss att det ska finnas en kommunal tjänsteperson och en gemensam välfärdsstat som ska kunna hantera allt och göra så att vi inte behöver bry oss om varandra, och själva engagera oss för att lösa utmaningar.
Det svenska samhället består ju utav både offentliga, privata och idéburna aktörer. Det civila samhället med sina organisationer och människor är, och kommer alltid att vara, en viktig aktör och en helt central resurs. Alla delar – offentligt, privat och ideellt – behövs med sin insats.
Men det finns en stor utmaning som vi gemensamt måste hantera och som vi hittills inte har klarat av. Precis som Anders M Johansson, Civilförsvarsförbundets generalsekreterare, säger i en intervju i Svenska Dagbladet så är Sverige dåligt på att hantera samarbetet mellan de olika sektorerna. Alldeles för få förberedelser och strategier görs innan en krissituation uppstår, och när krisen väl är där finns ingen tid att bygga upp långsiktiga strategier – då måste vi bara agera. Och efteråt, ja då är alla upptagna av att applådera alla de fantastiska insatser som har gjorts, och planen framåt hinns inte riktigt med.
Och som beredskapsdirektör för Länsstyrelsen i Kronoberg, Linda Kazmierczak, sade i P4 Kronoberg i söndags så måste kommuner bli bättre på att knyta de frivilliga resurserna till sig. Men en kartläggning av idéburna organisationer i en kommun eller ett län behöver alltid göras med civilsamhället själva som utgångspunkt. Många gånger har vi sett det offentliga bygga upp nya system för frivilliga men Forum menar i stället att man måste utgå ifrån det som redan finns och uppmuntra till dess utveckling snarare än att börja om på egen hand. Det är de egna organisationerna inom civilsamhället som har bäst kompetens för hur deras frivilliga rekryteras, utbildas och samordnas. Det är också organisationerna själva med deras självständiga utgångspunkt som kan agera som en unik roll bredvid det offentliga. Detta synsätt är lätt att tappa bort när arbetet måste visa på snabba resultat, men är något som kan bli helt avgörande i slutändan.
När den strukturerade och strategiska förberedelsen mellan det offentliga Sverige och det organiserade civilsamhället är bristfälligt riskerar vi att under en kris utsättas för bland annat dessa scenarion:
- det tar längre tid att komma igång med det gemensamma arbetet eftersom kontakterna inte är upparbetade
- privatpersoner som själva tar tag i utmaningar utan organisering, kunskaper eller resurser riskerar att bli skadade i onödan
Strategiska samarbetsallianser mellan det organiserade civilsamhället och våra offentliga aktörer behövs, och bör arbetas fram nu. För vi vet alla att nya samhällsutmaningar kommer att inträffa.