Civilminister Ardalan Shekarabis första politiska besked var ett svar på EU-kommissionens beslut om att stämma Sverige i EU-domstolen då de vill undersöka om det svenska spelmonopolet är förenligt med EU:s lagstiftning.
Det är lätt att förstå EU:s och regeringens vilja att skapa ordning på marknaden, där Svenska spel formellt är de enda som får bedriva sportspel i Sverige och spel generellt enbart får bedrivas av staten och av ideella organisationer. Det är i dag dock fritt fram för alla aktörer med licens i annat EU-land att med spel över internet rikta sig till Sverige, utan att betala svensk skatt och följa svensk lagstiftning.
För att skapa ordning på spelmarknaden har regeringens båda partier tidigare föreslagit införandet av ett licenssystem. Och det är också det som civilministern nu svarar. Ett rimligt ställningstagande, om frågan enbart handlade om att skapa ordning på en marknad.
Nu gör den inte det. En licensmodell vet vi tränger ut ideella organisationer och i stället blir spelmarknaden en arena för stora globala spelaktörer. Vi har bland annat redan sett det i Danmark. Dessutom har EU om det finns ett fåtal aktörer och av sociala skyddsskäl också en möjlighet att låta en medlemsstat ingå ett undantag och skydda ett specifikt område från konkurrens.
För det svenska civilsamhället är detta en viktig fråga. Inom ramen för Överenskommelsen mellan regeringen, Sveriges Kommuner och Landsting och idéburna organisationer finns principerna om självständighet, oberoende och långsiktighet. Dessa viktiga principer hotas om det civila samhället inte längre har en reell möjlighet att finansiera sin verksamhet med egen spelverksamhet. Vid sidan av medlemsavgifter är dessa intäkter ofta de enda som innebär att en organisation kan agera självständigt och utan att ta hänsyn till rådande politik. Den egna finansieringen skapar frihet att agera i frågor.
Målet för regeringens politik för civilsamhället är att ”villkoren för civilsamhället som en central del av demokratin ska förbättras” och även här är principerna om självständighet, oberoende och långsiktighet centrala. Och för ett starkt och självständigt civilsamhälle behövs just långsiktiga finansieringsmöjligheter och egna pengar, det vill säga bland annat möjlighet att skapa intäkter genom egna spel.
I år ger spel ungefär 1,8 miljarder kronor till det svenska föreningslivet. En intäkt som blir mycket svår att ta igen om ett licenssystem skulle införas.
Ett införande av en licensmodell för spel i Sverige skulle högst realistiskt skapa både sämre förutsättningar att verka och större sociala problem att hantera. En utveckling som vore högst oönskvärd. Dels skulle spelmissbruket öka, när kommersiella aktörer tar över en stor del av spelmarknaden blir den sociala hänsynen underprioriterad den kommersiella. Det är mycket svårt att tänka sig en licensmodell med en styrning som på ett bra sätt skapar ett riktigt socialt ansvarstagande. En utveckling med ett ökat spelmissbruk skulle dessutom skapa mer arbete för organisationer inom det sociala området, ett arbete som också visat sig vara mycket svårt för politiken att finansiera. Införandet av licensmodell skulle även skapa ett ökat bidragsberoende för sektorn, något som både politiken och organisationerna tydligt uttryckt i stället borde minska.
Det är också anmärkningsvärt att politiken helt har ignorerat civilsamhället i utredningarna och de politiska uttalandena gällande detta. Överenskommelsens princip om dialog har helt förbigåtts, något Forum är starkt kritiska till.
Därför kräver Forum nu att en konsekvensutredning om effekterna för civilsamhället skall genomföras innan nya beslut om spelpolitiken tas.