Riksrevisionens slutsats om att civilsamhället inte i stor utsträckning bidrar till integration bygger på information om att civilsamhället i få fall är utförare i integrationsinsatser. Detta ger en felaktig bild. Det skriver Forum i en kommentar till Riksrevisionens rapport.
Det civila samhället bidrar inte i så stor utsträckning till integrationen i samhället. Det är slutsatsen i Riksrevisionens granskning Staten och det civila samhället i integrationsarbetet (RiR 2014:3) som släpptes i förra veckan. Slutsatsen bygger på att civilsamhällets organisationer inte i någon större omfattning är utförare i integrationsinsatser, utan i stället oftare har rollen som komplement till olika statliga insatser.
Borås tidning följer i en ledare (19 mars) upp frågan och pekar på skillnaden i ambitionsnivå mellan vad regeringen säger att de vill och vad de faktiskt gör. Men de nämner också att myndigheters styrning och behov av utförare i integrationsinsatser kanske inte rimmar med vad organisationerna kan och vill göra. Slutligen nämner tidningen något av det som organisationerna gör på integrationsområdet som inte handlar om att vara utförare, utan det sam handlar mer om medmänsklighet – som ett ovärderligt inslag i integrationsarbetet.
Forum tycker att ledaren i Borås tidning pekar på något mycket viktigt. Som vi ser det handlar Riksrevisionens slutsats i grunden om att vad myndigheten har letat efter är i vilken mån staten och dess myndigheter upphandlar utförartjänster av det civila samhället när det gäller integration. Att antal insatser inom det området är få vet vi redan. Det handlar bland annat om att staten ger litet utrymme åt de idéburna aktörer som vill gå in i den typen av aktiviteter. Dels skapar Lagen om offentlig upphandling krångel för idéburna organisationer och dels hindrar EU:s fonder många organisationer bidrag (läs Forums tidigare artikel om det). Slutligen handlar det om myndigheternas styrning vid beställning av tjänster som de vill att idéburna organisationer ska utföra. Den rimmar ofta dåligt med organisationernas behov av att jobba på nya sätt och med andra lösningar.
Att hela Riksrevisionens argument bygger på utförarperspektivet grundar sig troligen på att det är det som regeringen brukar lyfta fram när de talar om civilsamhället. Men det civila samhällets stora styrka och enorma arbete på integrationsområdet är i stället inriktat på ett annat område – där medmänsklighet, nätverk och personligt stöd som är i fokus.
För ett antal år sedan kom det ny forskning som visade att Gnosjö låg i toppen när det gällde integrationsområdet. Där visade lokala aktörer på vikten av det kitt i samhället som det civila samhället utgjorde. Under senare år har Gnosjö, liksom många andra delar av Sverige, stött på problem med ökad arbetslöshet, något som säkert har gjort arbetet tyngre och utmaningarna större. Något som också en kommunsekreterare uppmärksammade i samband med att en forskare menade att det var just ett robust företagsklimat som resulterade i Gnosjös integrationsframgångar. Kommunsekreteraren skrev i tidningen Forskning och Framsteg att ”integration är så mycket mer än att bara ha ett arbete” och ”att det inte räcker med vackra ord som ett bättre näringslivsklimat”
Huruvida de ena eller de andra har rätt kan vi säkert diskutera länge, men Forum fastnade för kommunsekreterarens kommentarer. På samma sätt som ett bättre näringslivsklimat inte är tillräckligt för att lösa integrationsproblemen, så är inte ett civilsamhälle som i allt högre grad blir utförare en ensam lösning. Därför ger Riksrevisionens rapport en felaktig bild. Det civila samhället har många olika roller, gör saker på olika sätt och med olika villkor och syftar till att bygga samhället. Att förminska oss till att våra integrationsinsatser bara handla om en sak är ett bra sätt för staten att inte se skogen för alla träd.
Men egentligen borde det inte se ut såhär eftersom det finns en överenskommelse mellan det offentliga och de idéburna organisationerna på integrationsområdet. Men vad vi har sett har regeringen inte satsat mycket, vare sig i pengar, kännedom, eller diskussion på denna överenskommelse. När det för något år sedan genomfördes en träff var det många aktörer (både offentliga och från det civila samhället) som inte ens kände till att överenskommelsen fanns. Att arbeta fram en överenskommelse som sedan bara blir ett betydelselöst papper är inte bara kortsiktigt utan rent ut sagt dumt.
Nu ska regeringen satsa 100 miljoner på integrationsarbete. Det framgår i regeringens vårändringsbudget som kommer att presenteras den 9 april. Men i listan på olika satsningar är det endast satsningen på flyktingguider som kan räknas ligga inom ramen för civilsamhället (cirka 21 miljoner av den totala budgeten). Vi hoppas att regeringen nu drar lärdomar från Riksrevisionens rapport och både börjar titta bredare på civilsamhället insatser men också på allvar börja inkludera oss i detta viktiga arbete.