Det är långt ifrån alltid som det är möjligt att finansiera idéburna verksamheter med privata gåvor. Även skattepengar behövs. Det innebär inte att vi kommer att sitta i knät på regeringen när de utreder civilsamhällets förutsättningar. Det skriver Forum i en kommentar till Tove Lifvendahls ledare i Svenska Dagbladet den 13 april.
Cynikern vet priset på allt men värdet av intet. I ett samhälle där staten endast sköter polis, militär och domstolar, det som ibland kallas nattväktarstat, är allt annat reducerat till personligt. Du betalar in skatter och avgifter och får tjänster tillbaks. Allt är marknad. Den som inte kan betala har helt enkelt straffat ut sig ur systemet oavsett orsakerna. Den starkes överlevnad. Att Lifvendahl står för en politisk tanketradition som strävar åt det hållet är inget nytt. Vi säger dock inte att hon står för den allra mest extrema varianten av detta synsätt. Däremot tycker vi att Lifvendal i sin ledare i Svenska Dagbladets den 13 april ägnar sig åt grova feltolkningar av vad vi och andra idéburna organisationer gör och vad vi har för syften med det.
När Forum och många andra organisationer för 12-13 år sedan började beskriva problematiken i relationen mellan staten och idéburna organisationer, var det långt före processen med den nationella Överenskommelsen mellan idéburna organisationer och det offentliga. Däremot hade politiken redan då utrett den svenska folkrörelsen i olika utredningar. Bland annat på grund av att det satsas skattepengar i bidrag till civilsamhället. Lifvendals lösning på problemet är förstås enkel. Ta bort bidragsgivningen så försvinner de organisationer som inte kan bära sina egna kostnader. Då behövs inga utredningar. I stället ska människors gåvor vara det som finansierar organisationerna. Då skapas, i den liberala visionen, en givarnas marknad där människor väljer vad de vill ge till. Då rensas det sjuka, det icke behjärtansvärda bort, precis som när människor väljer bort dåliga skolor, dåliga äldreboenden och så vidare. Den perfekta liberala världen ordnas/väljs fram med hjälp av Adam Smiths osynliga hand. ”Oh, the irony”, skulle någon kunna säga.
Forums syn på samhället är att det behövs både en liberalt inspirerad marknadsmekanism men också en socialistiskt inspirerad fördelning där våra demokratiska församlingar fattar beslut. Bidragsgivningen till civilsamhällets organisationer är en del av dessa demokratiskt fattade beslut. Beslut som bygger på att riksdag och fullmäktigeförsamlingar bedömer att civilsamhällets organisationer på ett positivt sätt bidrar till samhällsutvecklingen.
Det innebär förstås inte att det, som Lifvendahl antyder, finns ett carte blanche för idéburen verksamhet. Precis som man inte kan utgå från att ett enskilt företag gör bra saker och följer lagen bara för att det är ett företag, så kan vi heller inte utgå från det när det gäller idéburna organisationer. Vår verksamhet måste granskas precis som allt annat. Det vill säga, det finns inget carte blanche för något, inte heller privata företag. Men det betyder väl inte att företag som sådana går att likställa med offentlig verksamhet, eller hur?
Det finns systematiska skillnader mellan näringslivet och den offentliga sektorn. Skillnader som har att göra med vad ett företag har för identitet/verksamhetslogik och att den skiljer sig från det offentligas identitet/verksamhetslogik. Varför behövs annars privat näringsliv? Om det inte fanns någon skillnad eller särart som vi ibland pratar om, då vore det väl bättre att allt organiserades offentligt där demokratiska beslut styr allt. Men så är ju inte uppfattningen i en demokratisk stat. Vi tycker ju att det behövs pluralism i samhället, att det privata ägandet och därmed näringslivet har ett berättigande. Ibland säger man ju att liberalismen har vunnit den ideologiska striden och då är det väl detta man hänvisar till. Det pluralistiska samhällets egenvärde, att skilja mellan offentligt och privat. Bra, låt oss kalla det en av 1900-talets läxor.
Men Forum menar alltså att det finns en särart i civilsamhällets organisationer i jämförelse med privat näringsliv och det offentliga. Och det kanske är en av 2000-talets läxor? Politiken för det civila samhället som riksdagens alla partier står bakom, bygger på tanken att det finns en särart hos det civila samhällets organisationer. Frågan är då vad denna särart ska betyda i praktisk politik?
EU:s beslutsförsamlingar (parlament och minsterråd) har nyligen fattat beslut när det gäller offentlig upphandling som utgår från att civilsamhället har en specifik särart i förhållande till stat och näringsliv och säger att det ska vara möjligt för offentliga organisationer att reservera en del uppdrag till civilsamhällets organisationer. Detta görs också i olika partnerskapslösningar mellan det offentliga och civilsamhället. En viktig anledning är att de utmaningar man försöker arbeta med är komplexa. Det krävs eftertanke och långsiktighet. Och det är långtifrån alltid som det är möjligt att finansiera dessa verksamheter med gåvor. I stället behövs skattepengar. Skattepengar som bygger på att man i politiska församlingar kommit fram till att det är varje medborgares skyldighet att betala skatt på sina inkomster och förmögenheter. Vi på Forum står alltså bakom det ställningstagandet. Skatt är inte stöld, vilket en del extrema liberaler hävdar. Och det behövs eftertanke och utredning för att placera pengarna på rätt ställe. Betyder detta att vi menar att alla skattemedel satsas rätt? Nej, det finns som sagt inget carte blanche, inte för någon. Men behovet av det som är statens särart, det vill säga att etablera politisk makt inom ett geografiskt område, och den liberala statens särart att etablera den politiska makten med stöd av demokrati, har vårt fulla stöd.
Lifvendal menar i stället att vi själva och inte regeringen borde utreda vilka hinder som står i vägen för det svenska civilsamhället och hänvisar till regeringens civilsamhällesutredning ”Ett stärkt och självständigt civilsamhälle” som tillsattes i mars. Det gör vi redan, så långt våra resurser räcker. Men vi, precis som näringslivet, är beroende av att den politiska makten också gör utredningar om det ska komma till förändring. Det var också Forum tillsammans med Riksidrottsförbundet, Hela Sverige ska leva, Svenskt Friluftsliv, Ideell kulturallians, Sverok och Scouterna som påtalade den problemställning som ledde till regeringens beslut om den nya utredningen. Och vi lovar att vi inte kommer att sitta i utredare Dan Ericssons eller någon annans knä i den utredningen. Där precis som annars, kommer vi att utgå från vår särart och arbeta för att den ska ha så goda förutsättningar som möjligt!