Att som statsminister indirekt lägga skulden för våldet på flyktingar samtidigt som man själv varit delaktig i att fatta beslut som påverkat vårt lands utveckling är för Forum inte ett sätt att ena och samla kraft – tvärtom. Det är att fly från sitt ansvar. Det skriver Forums ordförande Hannah Kroksson i en kommentar till statsministerns tal till nationen.
Ett tal till nationen förpliktigar. Som statsminister i en representativ demokrati som Sverige är det en möjlighet att påkalla samtliga medborgares uppmärksamhet, oavsett bakgrund och politisk tillhörighet, och adressera särskilt viktiga frågor i syfte att ena och samla kraft.
När statsminister Ulf Kristersson i förra veckan, den 28 september, annonserade sitt tal till nationen var ansatsen därför tydlig: Sverige befinner sig i en svår tid och det dödliga våldet drabbar hela samhället – inklusive oskyldiga medborgare.
I sitt tal gav statsministern en beskrivning av händelseutvecklingen, med exempel på några av de fruktansvärda våldsdåd som ägt rum och sorg över människor som utsatts. Statsministern var också noga med att påpeka att allra värst drabbas vanliga, hederliga människor bosatta i utsatta områden. Så långt en korrekt beskrivning av vapenvåldets allvarliga konsekvenser i Sverige idag.
Men efter att Ulf Kristersson ställt sig frågan hur det kunnat bli så här illa, förvandlades talet till ett försvar för den av Sverigedemokraterna konstruerade myten att det är invandringen som tagit oss hit. ”Det är en ansvarslös invandringspolitik och en misslyckad integration som har fört oss hit”, konstaterade Kristersson samtidigt som han var noga med att understryka att han och många med honom sett omfattningen på våldet komma.
Så talar inte en ledare som önskar samla en befolkning. Påståendet är både oanständigt, rasistiskt och felaktigt. Att farligt förenkla frågan till en fråga om flyktingpolitik skulle kunna vara ett försök att rannsaka sin politiska gärning, men blir de facto ett uttalande som förstärker fördomen om den andre – som särskiljer och rangordnar de som kommer hit och de som redan varit här länge. Det splittrar och försätter verkligt viktiga frågor i dunkel. Att dessutom hävda att våldet var något statsministern med många andra sett komma reser egentligen bara en enda fråga: nämligen vad Ulf Kristersson och andra ansvariga politiker i så fall gjort åt utvecklingen?
Det faktum att barnen som idag dödar och dödas på våra gator i själva verket är födda i Sverige kräver ett ökat fokus på allt det som formar uppväxtvillkoren för barn och unga i vårt land: bostads-, skol-, arbetsmarknads- och civilsamhällespolitiken är här en bra början. Och det går inte att säga att civilsamhällets organisationer inte varnat och flaggat. Eller att socialtjänsten, polisen och utredning på utredning inte höjt rösten för behovet av utökade satsningar. Vi – om några – såg det komma. Idag ser vi inte bara frustrerade engagerade och anställda runt om i vårt land utan också förtvivlade och förvirrade. Varför har politiken inte prioriterat de insatser vi vet gör skillnad på sikt – på riktigt? Rätt insatser har aldrig varit enbart repressiva eller brottsbekämpande till sin karaktär.
Civilsamhällets organisationer, skolan, vården, psykiatrin och socialtjänsten består alla av människor som varenda dag vill våga och orka möta människor där de är trots knappa resurser. Frivilliga och yrkesverksamma som vet att vi måste göra något åt den ekonomiska och sociala utsattheten om själva grundförutsättningarna för våldet inte ska förvärras.
Att som statsminister indirekt lägga skulden för våldet på flyktingar samtidigt som man själv varit delaktig i att fatta beslut som påverkat vårt lands utveckling är för Forum inte ett sätt att ena och samla kraft – tvärtom. Det är att fly från sitt ansvar.