Samverkan mellan det civila samhället och det offentliga inom psykområdet har undersökts av forskare - resultaten är mycket intressanta och ställer en hel del frågor!
Med stöd av Riksbankens Jubileumsfond har två forskare studerat samverkan mellan det offentliga och civilsamhällets organisationer – specifikt brukarorganisationer so RSMH och Fountain House. De drar en del spännande slutsatser:
- organisationerna spelar en viktig roll, genom att de erbjuder stöd som annars inte finns
- organisationerna är framför allt aktiva som komplement i kamratstödjande verksamhet, och inte med alterativ till offentlig vård eller som röst för brukarna
- aktörernas roller blandas ibland samman
- man kopierar den frivilliga verksamheten, vilket gör den frivilliga omsorgen överflödig.
- Man koopterar den frivilliga verksamheten genom att skjuta till så mycket medel att man i praktiken styr den
- Bara när civilsamhälllets organisation var riktigt starka lyckades de erbjuda ett faktiskt alternativ till den offentliga vården..
Du hittar mer information om forskningen här.
FORUM KOMMENTERAR
Professor Erik Blennbergers gamla begrepp; avantgarde, komplement, alternativ och ersättning, är lika aktuella idag som när de skrevs första gången, för cirka 20 år sedan. Fast istället för avantgarde kanske vi nu säger social innovation. När vi ska följa upp hur gränsen för det offentliga ansvaret förändras är det viktigt att se vad vi pratar om. Handlar det om idéburna organisationer som (med frivilliga och/eller anställda) förstärker/kompletterar en offentligt reglerad/finansierad verksamhet? Som den läxläsning som organisationer erbjuder på olika orter, eller då frivilliga går på promenad med en äldre person som bor på ett äldreboende. Eller handlar det om en organisation som erbjuder en på egna ben stående verksamhet, som ett alternativ till exempelvis en offentlig eller privat vinstutdelande sådan? Exempelvis en församling inom Svenska Kyrkan, Röda Korset, eller Islamiska förbundet som driver ett äldreboende. Eller handlar det om en organisation som driver en verksamhet (med anställda och/eller frivilliga) där det inte finns någon offentlig finansiering längre? Låt säga att riksdagen skulle fatta beslut om att ändra i skollagen så att eleverna i grundskolan inte måste erbjudas kostnadsfri mat. I de kommuner där man då skulle bestämma sig för att spara bort skolmåltiderna, skulle vårdnadshavare tvingas sköta detta. Det skulle då säkerligen uppstå situationer där studieresultaten försämrades, för att eleverna helt enkelt inte kunde koncentrera sig för att de var hungriga. Om då en idéburen organisation ansåg att detta var ett viktigt problem och föresatte sig att erbjuda gratis eller subventionerad mat till eleverna, då skulle det handla om att ersätta ett offentligt ansvar.
Med dessa begrepp till sin hjälp kan man fundera på om den kamratstödjande verksamhet som RSMH och Fountin house, enligt den nya forskningen, ägnar sig åt, är att se som ett komplement, som ett alternativ, eller om det är att se som ersättning? Nästa fråga blir ju sedan; vad gör vi om vi finner att verksamheten är det ena eller det andra? En sak är i varje fall klar enligt de flesta lokala överenskommelser som är skrivna. Om det handlar om ersättning, måste det till en tydlig diskussion mellan offentliga och idéburna aktörer. Ersättning av offentligt ansvar får inte ske, eller får inte ske utan medveten diskussion. Bortsett från dessa roller är det intressant att forskningen visar att dessa brukarorgansationer inte arbetar med påverkan.