Svenskt civilsamhälle/föreningsliv debatteras just nu. Finns det en koppling mellan medlemskap, engagemang och tillit? Hur är det med ungas engagemang? Ökar eller minskar människors engagemang egentligen?
Flera olika källor är aktuella just nu:
Håller vi på att bli ett mindre engagerat folk?
I Dagens Nyheter den 16 augusti skriver man om ett minskande engagemang och om ett föreningsliv i kris. Människor väljer att inte vara medlemmar och att inte engagera sig, och många stora föreningar ser de skillnaderna. DNs journalister pekar också på kopplingen till tillit och socialt kapital och frågar sig om det minskande engagemanget kommer att innebära förändringar på många plan.
Mycket snack, mycket verkstad
I Magasinet Filter skriver man också om föreningsliv, om lokala initiativ som syns och märks och om nätaktivism. Mycket av texten handlar om att föreningsengagemang handlar om att påverka och förändra, och att om nätaktivism bara stannar vid att tycka så missar man poängen. Det långsiktiga och ibland lite tröga föreningsengagemanget är ingen nyhet, inte spännande och får därför lite uppmärksamhet. Men det är en myt att vi var mer engagerade förr – tvärt om visar man att vi är lika ideellt engagerade, demonstrerar i lika hög grad och skänker mer pengar än förr.
Folk i rörelse – medborgerligt engagemang 1992-2014
Ersta-Sköndal Högskola rapporterar från sin senaste befolkningsundersökning en helt annan bild. De visar istället att befolkningens engagemang är extremt stabilt och mycket högt, och att det inte finns något stöd för att det ideella arbetet minskar. De visar också att det är ungdomar och medelålders som är mest aktiva, mer än de äldre.
Unga allt mindre aktiva i föreningar
Myndigheten för civilsamhälles och ungdomsfrågor producerade under 2014 en rapport som heter Fokus 14, i vilken de säger att unga engagerar sig allt mindre – både som medlemmar och som förtroendevalda. Dessutom pekar de på trenden att allt fler som engageras tidigt i föreningslivet, och slutar tidigt. Samtidigt visar det att vissa typer av organisationer växer i både medlemstal och engagemang.
Forum kommenterar
Det är intressant att civilsamhället, engagemanget och medlemskapet debatteras nu, och att de olika sakerna tolkas så olika. Forum anser att det finns saker att lära från alla:
- Engagemanget är stabilt och långsiktigt – men kanske varierar det var, vilken organisation och för vilka frågor man engagerar sig? Vi anser i alla fall att ryktet om civilsamhällets snara död är överdrivet, även om det finns viktiga utmaningar att diskutera.
- Det verkar vara svårare att rekrytera folk till förtroendeuppdrag – men kanske kan det handla om hur frågan ställs? Vi ser att folk är mer tveksamma till att först säga ja när man inte vet vad det kommer att innebära, men om uppdragen är tydliga så är det mycket lättare
- Professionalisering (fler anställda kontra frivilliga – vilket har konsekvenser för vem som bestämmer) har ibland lyfts som viktiga skäl till förändringar. Om människor vill engagera sig för att påverka och förändra, och sedan bara upplever att de blir extra händer för de anställda så kanske det motverkar engagemang?
- Byråkratisering (där fler och högre krav ställs på organisationen – när det gäller lagstiftning, kvalitet etc) kan vara en annan viktig faktor. Om jag vill engagera mig för att förändra och förbättra och sedan fastnar i fler och fler blanketter och rapporter så kanske det minskar engagemanget
- Civilsamhället strävar efter låga trösklar och att det ska bli enkelt att engagera sig – och det är bra. Men kanske kan det leda till problem när det gäller långsiktigt engagemang. Stimulerar de låga trösklarna snarare korta snabba frågor, medan det är de långsiktiga förändringarna som bär föreningslivet? Hur kan vi i så fall kombinera de här trenderna på ett bättre sätt?
- Håller medlemsbegreppet i sig på att omtolkas?
Vi har naturligtvis inte svaren på de här frågorna, men vi välkomnar diskussionen!
Vi är övertygade om att det är med människors engagemang som med telefonerandet. Allt fler gör sig av med sina fasta telefonabonnemang samtidigt som det telefoneras som aldrig förr. Och räknar man in SMS, chattar, facebookande, instagramande etc, som inte fanns överhuvudtaget då den gamla grå backelit-telefonen hade sin storhetstid, så är den sammanlagda telekommunikationen mycket större idag än tidigare. När Ersta-Sköndal-forskarna har frågat människorna om deras engagemang så ligger det mycket stabilt. Vi tror att det växer sig större än någonsin – men på nya sätt och med nya former.
Flera aktörer inom civilsamhället har efterfrågat att Forum och LSU skulle ta ett samlat grepp om frågan, och bjuda in fler aktörer i diskussionen. Det är en bra idé! Vi tar med det i vår planeringsdiskussion och återkommer!