Varje dag kommer det människor som inte ätit på flera dagar till Forums medlemsorganisationer, och samtidigt minskar förståelsen och överseendet för de människor som lever i utsatthet. Forum har pratat med representanter från Individuell Människohjälp (IM) och Frälsningsarmén i syfte att belysa några av de utmaningar civilsamhället nu står inför, både vad avser det frivilliga sociala arbetets roll och utformning i samhällets skyddsnät, men också dess förutsättningar att åstadkomma verklig förändring.
Flera av Forums medlemsorganisationer upplever idag att det skett en attityd- och ansvarsförskjutning i samhället, där ideella aktörer tvingas ta ett allt större ansvar för utförandet av socialt arbete, även för sådana uppgifter som tidigare ansågs ligga inom ramen för det offentliga ansvaret. Attitydförändringarna å sin sida tar sig uttryck i ett allt hårdare samhällsklimat, minskad förståelse för utsatta grupper och ett alltmer normaliserat rasistiskt språkbruk. Genom djupintervjuer med representanter från IM respektive Frälsningsarmén vill vi med denna artikel belysa ett växande problem i det svenska välfärdssystemet.
Ett nytt landskap på väg att ta form
Stigande inflation, ökad ekonomisk utsatthet och psykisk ohälsa i kombination med en i stora delar underfinansierad välfärd tvingar idag många ideella organisationer till ett lika delar utmanande som efterfrågat socialt arbete – till stor del beroende av insamlingsverksamhet, gåvor och volontärer. Utvecklingen innebär också att nya målgrupper tar kontakt på eget initiativ eller genom att lokal socialtjänst hänvisat dem dit för att få hjälp med grundläggande behov som mat, kläder, hyra och medicin. Mycket tyder på att många människor som egentligen skulle ha rätt till stöd från välfärdssystemet inte får det. Detta samtidigt som gruppen med personer som tvärtom saknar laglig rätt till stöd vuxit. I detta nya landskap ställs civilsamhällets organisationer inför svåra vägval på resan för att uppfylla sina respektive ändamål, alldeles oavsett om det är mål om ökad jämlikhet, att bygga gemenskap, minska lidande eller att göra guds vilja.
Det önskvärda och det nödvändiga
Individuell människohjälp är en av de organisationer som menar att det finns ett hjälpbehov i Sverige idag som inte fanns för 10 år sedan, och att den typ av verksamhet som vanligtvis går under benämningen välgörenhet blir oundvikligt större. Något som styrks av forskningen, som visat på en ökad välgörenhetsekonomi i Europa de senaste åren. Samtidigt säger den representant från Frälsningsarmén som vi talat med att en utbyggd välgörenhet i bemärkelsen frivilliga allmosor inte är en önskvärd utveckling. Alla människor vill känna sig behövda och att de har något att bidra med till samhället. De representanter vi talat med är överens om att det handlar om en slags krock mellan det önskvärda och det nödvändiga. Samtidigt som det önskvärda i ett välfärdssamhälle i grunden är att ingen ska behöva vara beroende av välgörenhet blir detta en oundviklig konsekvens när vissa saknar det absolut nödvändigaste.
Ett hårdare samhällsklimat
Som om inte de ökade sociala behoven i Sverige vore nog, så upplever båda representanterna att deras arbete försvårats till följd av ett hårdare samhällsklimat och ökad rasism. Frälsningsarméns representant vittnar till exempel om en hårdare attityd och högre ställda krav på utsatta målgrupper idag jämfört med tidigare, och att förståelsen för att människor är och fungerar olika och därmed har olika behov minskar. Till följd av besparingar i välfärden har det blivit allt svårare för människor att få beviljat stöd och därmed få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Offentliga nedskärningar motiveras genom begrepp som integritet och värdighet men ofta blir resultatet i slutändan inte alls värdigt, enligt den representant från Frälsningsarmén vi talar med. Personen berättar att deras stöd- och akutboenden möter mycket mer utsatta människor nu jämfört med för 10 år sedan. Utöver detta ser organisationen även att det kommit nya målgrupper till deras verksamheter, där personer som tidigare levde på marginalen nu saknar tillgång till det allra nödvändigaste, bland dem många yngre och människor med psykisk ohälsa och tyngre missbruk.
Det hårdnande samhällsklimatet och den minskande förståelsen menar vår representant från IM tar sitt främsta uttryck i ökad rasism och exkludering av människor beroende på rasifiering. Det rasistiska språkbruket i samhället har förändrat förutsättningarna, viljan att engagera sig har ökat men hotbilden mot dem som engagerar sig har också ökat. Dessutom upplever IM att arbetet med integration politiserats till följd av att rasistiska föreställningar fått ökat fäste, och att principen om allas lika värde blivit kontroversiell. Individuell människohjälp arbetar aktivt emot denna utveckling, och för att minska idén om ett vi-och-dem har organisationen till exempel antagit en princip om att minst 50 % av anställda i projekt riktade till flyktingar ska ha egen migrationserfarenhet. Detta har lett till en förändring från ”att hjälpa” till att sudda ut gränsen mellan givare och mottagare och öka möjligheterna för samma individ att ha olika roller inom organisationen.
Viktiga vägval framåt
Representanterna från IM och Frälsningsarmén är båda överens om att det finns en stor förväntan på civilsamhället idag, inklusive en förändring i synen på vilken tillgång civilsamhället kan vara i välfärden, både från det offentliga och från allmänheten. Men en förutsättning för att ideella organisationer ska kunna möta denna förväntan är att organisationer också får lov att vara en verklig part i samhällsbygget.
Båda representanterna vi talar med menar att de offentliga bidrag till civilsamhället som existerar nu inte räcker till, vilket betyder svårigheter att nå sina egna kvalitetskrav såväl som medlemmarnas krav. Samtidigt vittnar organisationerna om att deras verksamheter inte alltid passar in i dagens välfärdssystem. Det antyds till exempel att systemet främst är anpassat för aktörer som i sin struktur ska generera pengar, medan den ideella verksamheten utgår från sitt ändamål och därmed kostar tid, pengar och energi. I motsats till vinstdrivande verksamheter poängterar den representant från Frälsningsarmén som vi talat med att ideella organisationer i stor utsträckning är ”förlustdrivna” verksamheter, där engagemanget och ändamålet styr snarare än beställningar från olika finansiärer.
För att tackla detta beskriver organisationerna olika strategier framåt, där IM:s strategi i huvudsak har handlat om att bygga om organisationen, medan Frälsningsarmén i stället skjutit till medel, vilket de menar har varit möjligt tack vare ökat givande och ideella insatser. IM arbetar i stället aktivt för att gå från projektdriven verksamhet till ett tydligare engagemangsbaserat arbetssätt. I stället för att utgå från vilka medel som finns att söka, formuleras nya verksamheter i högre utsträckning utifrån lokala behov och lokalt engagemang. Detta har inneburit en minskad omsättning, framförallt på lokal nivå, och minskade kostnader för att nå ut. Men det har också resulterat i fler medlemmar och engagerade.
Båda representanterna är överens om att en stärkt roll för ideella och engagerade kan resultera i en starkare välfärd för fler människor, men att det för detta nu krävs ett aktivt arbete från civilsamhällets organisationer. Detta för att förmå offentlig sektor, inklusive beslutsfattare och tjänstemän, att inse vikten av att ge rätt förutsättningar framåt. För om inte förväntningarna på civilsamhällets organisationer följs åt av en stärkt generell välfärd och ökade resurser är risken stor att resultatet blir att kostnaderna för våra samhällsproblem skjuts över på civilsamhället utan att en reell social förändring sker.