Hösten 2015 har det rapporterats mycket om flyktingars livsfarliga väg över medelhavet, med målet att söka asyl i Europa. Under rubriken ”Europas ryska roulette” i Morgonforum den 14 oktober 2015 diskuteras varför människor riskerar sina liv på denna resa för att kunna söka asyl. Dagens talare är Viktor Banke, jurist och migrationsrättsexpert, Sofia Sjöberg, handläggare för flyktings- och migrationsfrågor i Svenska Kyrkan, samt Thomas Jakobsson, ansvarig för regional säkerhet på SAS, som berättar om flygbolagens ansvar och roll i dessa frågor.
Samtalet inleds med ett resonemang om den paradox som EU står inför. Alla europeiska länder har skrivit under FNs flyktingkonvention, som säger att varje individ har rätt till att få sin asyl prövad. Samtidigt måste man enligt EU-lagstiftning befinna sig inom EU för att kunna söka asyl. Så är dock inte fallet för de flesta av människorna som i dagsläget flyr ifrån krig, våld och förföljelse. Att ta sig till EU på laglig väg kräver ett giligt visum eller uppehållstillstånd, som flyktingar inte kan få utan att vara på plats inom Europa. Detta tvingar människor att söka illegala vägar in i EU, för att väl på plats kunna söka asyl. Den mest uppmärksammade rutten går med hjälp smugglare över Medelhavet, en farlig och dyr väg som är förenat med livsfara och som skördat många dödsoffer. Panelen resonerar hur och varför denna situation har uppstått, och tar upp den paradox som finns mellan flyktingkonventionen och EU-lagstiftning, som inte diskuteras öppet. Kan det vara ett avsiktligt regelverk för att kunna hålla invandringen kontrollerad, är en fråga man kan ställa sig.
En viktig aspekt i flyktingreglerna är transportörsansvaret, som gör transportbolagen ansvariga för att endast transportera människor med giltiga visum – annars riskerar man höga böter. Enligt Thomas Jakobsson på SAS innebär det en problematik när privata företag, som flygbolagen i detta fall, tvingas agera myndigheter och indirekt bedöma asylskäl för de som vill resa med ett flygbolag.
Slutligen ger Sofia Sjöberg, handläggare i flykting och migrationsfrågor, sina tankar om den senaste tidens utveckling och hur murar byggs upp runt Europa, vägar för flyktingar stängs och vilka alternativa möjligheter det finns för flyktingar att söka asyl på laglig väg. Bland annat diskuteras utökat antal kvotflyktingar och humanitära visum, som kan riktas mot speciella grupper och områden, samt konsekvenserna av att anhöriginvandringen stramas åt på många håll i Europa.
Under seminariet togs bland annat följande diskussionsfrågor upp för vidare diskussion:
• Varför diskuteras inte paradoxen i EU-ländernas beteende vad gäller asylrätten?
• Vilka problem kan uppstå när privata aktörer tvingas ansvara för sådant som normalt sett en myndighet gör, exempelvis transportörsansvaret?
• Vilket ansvar har transportörsansvaret i den uppkomna situationen för flyktingar vid Medelhavet idag?
• Vilket syfte fyller transportörsansvaret, och varför finns det kvar trots att många är kritiska till det?
• Hur kan man skapa lagliga vägar in till EU för personer i behov av asyl?
• Hur kan samhället kan gå in och ta ansvar när politiken inte gör det? Raoul Wallenbergs vita bussar under andra världskriget togs upp som exempel under seminariet. Skulle Raoul Wallenberg fått betala stora böter om han hade gjort samma sak idag?