I en debattartikel publicerad i Göteborgsposten den 5 mars hävdar skribenten Malcom Kyeyune att den antirasistiska rörelsen ”täljer guld med smörkniv” och att den utgör en industri som tjänar stora pengar på att uppfinna problem. Bilden Kyeyune målar upp bygger på djup okunskap menar Forum.
Mot bakgrund av Teskedsordens antirasistiska verksamhet, och som svar på en debattartikel signerad Lovisa Fagher Havdelin i Göteborgsposten, gick skribenten Malcom Kyeyune i veckan till frontalangrepp mot vad han kallar för en ”lukrativ industri” och ett ”ruttet civilsamhälle” (GP, 2020-03-05). Enligt författaren utgör den organiserade antirasismen idag en väloljad och lukrativ industri som blandar saliga ideal med extremt cyniska materiella intressen. Tonläget i Malcoms artikel är högt och med kraft betonar han hur skattebetalare i Sverige tvingas finansiera ett enormt slöseri.
Som Teskedsorden själva svarat debattören så måste man vara rejält selektiv för att undvika den uppsjö av studier om bias inom exempelvis polis- och rättsväsende och etnisk diskriminering inom bland annat utbildningsväsendet och arbetsmarknaden som gjorts. Att hävda att människor diskrimineras på grund av ursprung borde, som Teskedsorden påpekar, vara självklar kunskap vid det här laget. Att rasismen är ett problem i Sverige som får långtgående konsekvenser för såväl individ som samhälle är fakta, inte en åsikt.
Artikelförfattaren slår också vilt mot föreningslivet utifrån den vanligt förekommande retoriska bilden att föreningslivet utgörs av slipade bidragsentreprenörer som uppfinner problem i syfte att tjäna stora pengar. Detta är en föreställning som inte stämmer överens med verkligheten. 76 procent av allt som sker i föreningslivet görs av frivilliga som inte får en krona. Engagemanget som människor står för av egen fri vilja och utan ekonomisk ersättning är enormt i vårt land. Och majoriteten av det svenska civilsamhällets ekonomiska resurser kommer från medlemsavgifter och dess bidragsberoende i mycket låg utsträckning i internationell jämförelse enligt studier från bland annat Handelshögskolan i Stockholm. Regeringskansliet säger samma sak: ”Över hälften av det civila samhällets intäkter kommer från medlemsavgifter och försäljning. En tredjedel kommer som stöd från det offentliga (Ur Utbildningsdepartementets broschyr ”Det ideella engagemanget i Sverige”).
Allt det arbete som civilsamhällets organisationer i Sverige bedriver, inte minst när det kommer till antirasism, men också klimatförändringen, våld mot kvinnor, akuthjälp och empowerment för samhällets mest utsatta, för konst och kultur, ungdomars delaktighet, idrott och sociala innovationer är centrala beståndsdelar i vår demokrati, och inte något ruttet slöseri.
Patrik Schröder
Ordförande
Forum – idéburna organisationer med social inriktning
Länkar:
Teskedsordens debattartikel, 2020-03-02
Malcom Kyeyunes replik, 2020-03-05
Teskedsordens slutreplik, 2020-03-06