I Växjö har nämnden för arbete och välfärd valt att dela in föreningar som söker bidrag i klasser för att få ut så mycket verksamhet som möjligt ur bidragen. Nästa år ska föreningarna prioriteras utifrån detta.
Nämnden har gjort en prioriteringsordning där grupp 1 innehåller organisationer som löser problem som annars nämnden eller förvaltningen skulle lösa. I grupp 2 finns organisationer som har verksamhet som kompletterar nämnden eller förvaltningens insatser för en grupp. I grupp 3 finns slutligen de som har verksamhet som generellt ligger inom nämndens fokus men som är mer som vilken förening som helst.
Med grupp 1 och 2 vill nämnden för arbete och välfärd också upprätta avtal där de tydliggör vad de förväntar sig av arbetet.
Läs artikeln Föreningar delas in i klasser här
FORUM KOMMENTERAR
Behovet att fundera på varför man ger bidrag eller köper tjänster av föreningar är tydligt. Det ser vi på många håll i landet. Viljan att bygga relationer med föreningar vars verksamhet är konkreta bidrag till att lösa de utmaningar som det finns politiska mål om, är också stark. Det är utifrån det som tex socialt hänsynstagande i upphandling och experimenterandet med att ta fram partnerskapslösningar växer.
Men idén att skapa någon slags A, B och C-lag bland föreningar som Växjö kommun har gjort känns tveksam.
På vilken grund är indelningen gjord? Är den byggd på årsredovisningarna som de bidragssökande organisationerna har lämnat in? Om ja, är dessa en bra grund att utgå ifrån i en sådan bedömning?
En annan fråga som man kan fundera på är om kommunen gör samma typ av indelning när det gäller föreningarnas bidrag till demokratin? Eller är det bidraget inte intressant?
En ytterligare fundering, som vi ofta gjort i denna typ av kommentarer, är om idén om denna indelning har diskuterats med föreningslivet? Vi gissar att så inte är fallet.