Tidigare statssekreteraren på Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Christer Hallerby, har skrivit sina betraktelser över processen med överenskommelserna. Forum har intervjuat honom med anledning av detta. Hallerby vill lyfta fram överenskommelsen som en levande process och inte som ett slutdokument, men är bekymrad över att många inte förstår detta. Han pekar på brister i kontinuiteten i regeringskansliet, och efterlyser en tydligare samlad politisk ledning i dessa frågor.
Du skriver att du vill lyfta fram överenskommelsen som en levande process. Varför känns det viktigt nu?
Det finns en tendens hos många, upplever jag det som, att man ser överenskommelsen som ett slutdokument, trots vad vi sagt vid alla sammanhang. Jag vill visa att det är framåt som den kan få betydelse, men då krävs energi och engagemang. Vi är i början på en process där idéburna organisationer kan få en mycket större roll i vårt land, min upplevelse är att många inte förstår detta.
Du är orolig för att för få förstår vad överenskommelsen handlar om. Har den i nuläget ingen politisk ledning i regeringskansliet, som du ser det?
Jag vill inte gå så långt, men jag tycker att kontinuiteten brister som det är nu.
Aktiva politiker ser folkrörelser som något som anses tillhöra det förgångna, skriver du. Är det den bild du mötte mest under din tid på departementet?
Ja, jag kan nämna globaliseringsrådet som tillsattes i början av mandatperioden, där man i rekryteringen helt saknade perspektivet civilsamhället. Det var ett misstag. Och jag upplever det som mycket svårt att förändra detta synsätt, även hos dem jag ägnade mycket tid. Förr var ju många politiker och tjänstemän rekryterade från organisationer, så är det inte nu. Och därför saknas många gånger en djupare förståelse för värdet. Vi måste nog tyvärr bli ännu bättre på att kvantifiera värdet av vad civilsamhällets organisationer gör.
Du skriver om att formuleringarna i Reinfeldts första regeringsförklaring, solidariteten i de offentliga välfärdssystemen är ett komplement och ökat samarbete nödvändigt, att de aldrig upprepats, och att det är typiskt. Vad är det typiskt för?
För ointresset som vi varit inne på. Jag sökte svaret på hur de där formuleringarna kom in i den första regeringsförklaringen, men fann det aldrig.
Du räknar upp antal grundläggande argument, många vill bidra, många röster, värdeskapandet och utbildning i demokrati, för att en liberal regering bör ha en stark politik för det civila samhället. Har vi det nu?
Nja, jag anser att vi har ett antal komponenter på plats, men att det förstås är en bra bit kvar till en stark generell politik. Det är återigen framtiden jag hoppas på; det finns stor potential, men arbetet måste då föras vidare från nuläget. Jag kan konstatera att det varit fight om varenda krona som vi fått loss för detta område. Om man inte hittar vägar att ändra den grundläggande uppfattningen om idéburna organisationer som ointressanta så kommer det att fortsätta så.
På vilket sätt anser du att denna politik borde påverka de konkreta sakfrågorna som hanteras i utskott och departement?
Vi har den Interdepartementala arbetsgruppen som en viktig sambandscentral. Men det finns ett behov av en tydligare samlad politisk ledning för dessa frågor. För om inte den finns där så kommer sakfrågornas egna processer att vinna konstant.
Du nämner att ett antal centrala företrädare inte kunde se någon poäng med dialogen. Vad står den hållningen för, tror du?
Det är väl stora organisationer som upplever att de har den access de behöver i sig själva, och som inte ser att idéburna organisationer har behov av ett gemensamt sammanhang/perspektiv.
Du är rädd för den stora tröttheten. Om den vinner, vad tror du då kommer istället?
På den nationella nivån går vi väl tillbaka till det som var innan med någon årlig konferens, men inget sammanhållet arbete. Jag hoppas att tanken och praktiken i så fall lever vidare lokalt och att man från den nivån kan visa på de värden som jag är övertygad om finns där.
Varför lämnade du din post som statssekreterare?
Det hade att göra med ombildningen av regeringen, hur departementsstrukturen kom att se ut.
Kommer du att finnas i processerna framöver på något sätt?
Har inte bestämt mig för vad jag ska göra men skulle nog kunna tänka mig att ta en del uppdrag som konsult inom det här området, om det finns intresse.
Intervju gjord per telefon 2010-11-12 av Ludvig Sandberg.
Christer Hallerbys berättelse om överenskommelseprocessen kan man läsa här.