I en interpellation har revisorsplikten för föreningar ifrågasatts. Minister Sabuni anser att reglerna är rimliga. Forum har frågat en kunnig jurist som anser att en stor del av problemet ligger i kostnadsökningar för att få dessa revisioner utförda.
Revisorstvång för små föreningar blir kvar rapporterar Riksdag och departement.
Regeln med revisorplikt för föreningar har ifrågasatts i en interpellation. Minister Sabuni säger nu att hon anser att det är rimliga regler för verksamhet som bedrivs med stöd av skattemedel.
Kommentar
Staten, liksom många kommuner och landsting, ställer vid bidrag till ideella föreningar och organisationer regelmässigt krav på redovisning som ska granskas av någon oberoende, ofta en auktoriserad eller godkänd revisor. Reglerna för redovisningen och granskningen varierar, bl.a. beroende beloppets storlek. Genomgående gäller att kostnaderna för detta får tas av bidraget.
Kostnader för revision är således inte en föreningskostnad men innebär att bidraget föreningen fått inte helt går till det avsedda ändamålet. När dessa kostnader blir för höga finns det skäl att reagera. Proportionen mellan bidrag och kontrollkostnader måste vara rimlig.
Ett system med ingen kontroll alls av hur skattemedel används är inte heller acceptabelt. Även privata fonder och stiftelser ställer krav på kontroll och uppföljning av lämnade bidrag. Som Sabuni anger får kraven ställas i förhållande till bidragets och inte till mottagarens storlek.
Vestlund gör en hänvisning till den nyligen slopade revisionsplikten för små aktiebolag, som inte är riktigt jämförbar. Vestlund tar upp att i många fall innebär kontrollkraven indirekt att mottagaren måste för sin egen interna revision ha en auktoriserad eller godkänd revisor oavsett vad som står i de egna stadgarna. Tvingande skäl till en sådan ordning finns inte, vid kontakter med bidragsgivare framkommer ofta att den kopplingen inte varit avsikten och att man är beredd att jämka regeltillämpningen. Regeringen har i den nya statsbidragsförordningen för barn- och ungdomsorganisationer (SFS 2011:65) infört skrivningar som klargör att förordningen inte ställer krav på den kopplingen.
Vestlund tar upp att den vanliga statliga gränsen för krav på auktoriserad eller godkänd revisor på 5 prisbasbelopp är allt för lågt satt. Sabuni hänvisar här till regeringens folkrörelseproposition (prop. 2009/10:55), som arbetades fram i nära samråd med folkrörelserna. Sedan dess har det tyvärr skett en ökning av revisorskostnaderna som inte enbart avser direkta löner utan framför allt skärpta krav på omfattning och hur en revisor fullgör sin uppgift. Dessa ökade standardkrav, som hittills inte varit lagreglerade utan framtagna av yrkesorganisationer, har en grund i bl.a. internationella förhållanden, senast den stora finanskrisen. Det kan ifrågasättas om effekter av sådana händelser ska driva upp revisorskostnaderna inom civilsamhället ideella sociala sektor.
Sabuni säger att hon är mån om fortsatt tydlighet för statsbidragsvillkoren och även om goda relationer till de idéburna organisationerna. Vestlunds fråga följs också upp inom ramen den särskilda Överenskommelsen inom det sociala området. Sabuni lämnar här en utsträckt hand till Forum m.fl. organisationer.
Forum har redan börjat arbeta med frågan om ökande revisorskostnader arbetet med föreslagna EU direktiv i ämnet behöver följas även för civilsamhällets del. I avvaktan på ändringar ett sätt att få ned höga revisorskostnader kan vara att upphandla revisorstjänsten, flera ideella föreningar och organisationer har gjort det med ett gott ekonomiskt resultat och utan kvalitetsförlust.
Jonas Thorén
Förtroendevald revisor i ett antal ideella föreningar och organisationer (ej yrkesrevisor)
Interpellationen och debatten i riksdagen mellan Vestlund och Sabuni är refererad i Riksdag & Departement. Referatet återspeglar inte helt debatten enligt riksdagsprotokollet. (Interpellation 2011/12:317 av Börje Vestlund(S) till statsrådet Nyamko Sabuni (FP))