Vad kan hända när föreningsverksamhet samverkar med kommunal kärnverksamhet? Om hur den avgiftsfria skolan kan krocka med en förenings behov av att täcka kostnader.
Artikel i Dalademokraten om Mulleverksamheten
FORUM KOMMENTERAR
Föreningslivet bygger på att människor fritt väljer om de vill vara delaktiga i en verksamhet och i vilken form det ska ske. Att lösa ett medlemskap, som också är förenat med vissa kostnader, är och ska vara ett fritt val. Många föreningar försöker hålla sina medlemsavgifter så låga att pengarna inte ska vara ett hinder för någon att lösa medlemskap. Men faktum kvarstår att det är den enskilda personen som väljer om han eller hon vill och anser sig ha råd att vara med.
De offentliga systemen däremot bygger allt som oftast på principen att varje person ska omfattas av dem. Du kan inte välja om du vill betala skatt eller inte. Om du har inkomster eller kapital i Sverige, måste du betala skatt. Å andra sidan är du inkluderad i att ta del av det som det offentliga systemet erbjuder av tjänster (vård, vägar etc) men också direkta bidrag (studiebidrag, barnbidrag, allmän pension, etc). I ett fall har du inte ens ett val, du måste vara med: skolan. Där har vi en pliktlag som säger att du måste gå i skolan i 9 år. Och just för att det är en pliktlag är det extra viktigt att skolan inte kostar pengar, att den både teoretiskt och praktiskt är avgiftsfri.
Detta resonemang är en viktig utgångspunkt för att kunna tolka den artikel som vi har länkat upp här. För här möts de två principerna: föreningslivets frivillighet mot skolans tvång. Föreningslivets avgift mot skolans avgiftsfrihet och skattefinansiering.
Skolan har utnyttjat det faktum att Friluftsfrämjandet sedan lång tid tillbaka (år 1957) skapat en verksamhet: Skogsmulle. Det är en verksamhet och en figur som många människor (c:a 2 miljoner människor) i Sverige känner igen och till och med har ett förhållande till. Man vet att Skogsmulle förmedlar bra kunskaper om naturen och ett bra förhållningssätt till den. Det är inte så konstigt att skolan i Borlänge, precis som på många andra håll, vill låta barnen upptäcka naturen genom Skogsmulle. Och genom åren har skolan i Borlänge, precis som på många andra håll, försökt hantera krocken mellan de två principerna genom att hoppas att det uppfattas som OK av föräldrarna att betala den hundralapp som Friluftsfrämjandet behövt ta ut för att täcka sina kostnader.
Men frågan om den avgiftsfria skolan har de senare åren vuxit. Det är fler och starkare röster som påtalar att det sammanlagt lätt blir ganska mycket att betala under ett år för föräldrarna i olika småsummor. Och det är förklaringen till att man i Borlänge, precis som på många andra håll, bestämt sig för att lyfta bort avgiften för Mulle från föräldrarna till den kommunala kassan. Och genom det beslutet har man bytt princip för finansieringen av Mulleverksamheten. Från frivillig avgift som betalas av den enskild, till skattemedel. Resultatet beskrivs tydligt i artikeln. Eftersom avgiften (100-lappen till Mulle) ska tas ur den skolpeng som är kopplad till varje elev, sätts Mulle i hård konkurrens. Är Mulle lika viktig som bra undervisning i matte, engelska, bra lokaler? Svaret blir förstås oftast nej, och då finns inga pengar kvar till Mulle. Principen om gratis skola leder, med detta system, till att Mulleverksamheten dör.
Då kan man fråga sig vad som kan/bör göras? Alternativet att gå tillbaka till det tidigare systemet är nog inte möjligt. Om man vill ha kvar Mulle så måste pengar tillkomma i verksamheten på något annat sätt.
Forum menar att kommunen bör ställa sig frågan om det är så att Mulleverksamheten är av sådan art att den bidrar till att viktiga politiska mål uppfylls. Är det viktigt att barn lär sig ett bra förhållningssätt till naturen? Om man landar i ett ja, så kanske man bör fundera på om kommunen borde ingå ett partnerskap med Friluftsfrämjandet, för att finansiera verksamheten. Dvs Mulle ska i så fall inte konkurrera med matten, engelskan i skolpengen. Det kanske är fritidsnämnden (eller motsvarande nämnd) som ska ingå den typen av partnerskap som ett uttryck för en politisk prioritering i kommunen.
Göran Pettersson