Nu har den internationella organisationen Homstart kommit till Sverige, eller rättare sagt dess metodik. För här är det kommunen som själva driver verksamheten med frivilliga, istället för en självständig ideell organisation.
I Storbritannien finns sedan 1970-talet en organisation kallad Homestart. I grunden handlar organisationen om att medmänniskor lokalt erbjuder stöd till familjer under småbarnsåren. Föräldrar som av olika skäl har svårigheter under barnens första sex levnadsår barn med kolik, täta barnafödslar, ny bostadsort utan lokalt kontaktnät, barn med funktionshinder, etcetera kan söka organisationens stöd och under max 1 år få hjälp 2-4 timmar per vecka. Stödet i sig erbjuds av en lokal vuxen som själv är förälder, och kan innebära allt från samtal med den uttröttade föräldern, lek med barnen vid middagsförberedelser, till promenadsällskap till nyinflyttade. Enkelt uttryckt erbjuds familjen en vuxen vän.
Homestart har vuxit fram som lokala projekt av engagerade vuxna, där viss metodik, logotyp och internationell synlighet erbjuds via den internationella organisationen. En nätverksbaserad organisation som samlats under ett mycket litet gemensamt paraply. Idag finns organisationen i 22 länder på 5 kontinenter. Homestart är i grunden en ideell organisation, med styrelser som består av engagerade lokala personer som oftast kommer från olika organisationer som Röda Korset, kyrkorna, Unicef, med mera.
Sedan ett år finns den första Homestart-verksamheten i Sverige, i Alingsås, och nu är fler ställen intresserade. Det är enkelt att förstå varför. Idén med vad organisationen erbjuder är bra vi är alla varandras lokala stöd och metodiken verkar också vara väl utarbetad. Organisationens upplägg, med täta kontakter till andra ideella organisationer som gör att man kan fungera som en lokal hubb och samarbetsplats är också intressant och inspirerande.
Alltså är det en spännande idé att organisationen är på väg in i Sverige.
Men tyvärr är det i just det här sista som problemet finns. För det är inte organisationen som är på väg in i landet, utan metodiken. Den första Homestart som finns i Sverige är nämligen inte en självständig organisation, utan en avdelning inom Alingsås kommun. En verksamhet som söker samarbete med olika delar av förvaltningen, barnhälsovården och politiken. En verksamhet som säkert utför en rad positiva saker, och har betydelse för individer och familjer i Alingsås. Men som lika fullt inte är en självständig ideell organisation.
Men är det egentligen ett problem, kanske du frågar dig. Ja, det är det framför allt när man ser på den långsiktiga utvecklingen.
När idén med Homestart togs in i Sverige, så importerades den från Norge. I vårt grannland i väster har Homestart funnits sedan mitten på 1990-talet, och där kan verksamheten drivas av nästan vilken aktör som helst en ideell organisation, en lokal entreprenör eller en kommun. I Norge är man noggrann med att verksamheten ska ha en styrelse med lokala representanter precis som man rekommenderar från den internationella organisationen. Men man kallar sig inte organisation i Norge, utan familjestödsprogram.
Och det är just detta som är felet. Det finns många ideella organisationer som har imponerande och väl fungerande program. Om en kommun tittar på programmet och tänker det vill vi ha för våra medborgare så är inställningen förståelig, men lika fullt fel. För vad är det att vara kommun? Ingår det i en kommuns uppdrag att vara föreningsliv och medborgarengagemang? Idrottsrörelsens metodik imponerar varför startar och driver inte kommuner fotbollsklubbar? AA-metodiken imponerar varför startar och driver inte kommuner AA i egen verksamhet? Rädda Barnens metodik för utsatta barn imponerar varför startar inte kommuner Rädda Barnen i egen verksamhet? Och de politiska partiernas metodik då varför startar inte kommunerna avdelningar där vi hanterar det politiska samtalet istället för att sköta det i självständiga politiska partier? Ja, varför har vi inte kommunala avdelningar vid namnen Röda Korset, Naturskyddsföreningen, Ishockeyförbundet, Stadsmissionen och Amnesty? Jo, för att grunden i dessa organisationer är att de är föreningar, självständiga aktörer som drivs och kontrolleras av de som engagerar sig i verksamheterna. Och hur bra verksamhet som en avdelning inom en kommun än levererar, så kan den aldrig vara självständig.
Självständigheten är viktig. När en verksamhet bedrivs av annan aktör än kommunen, så har kommunala tjänstemän, politiker och myndigheter lättare att förstå gränserna för vad de kan ställa för krav och ha inflytande över. Idag förekommer det både hos den nystartade Homestart-verksamheten såväl som hos kommunalt drivna frivilligcentraler att tjänstemän inom den offentliga apparaten kallar frivilliga till möten där en viss individ eller familjs situation ska diskuteras. I grunden handlar detta naturligtvis om att tjänstemännen ser att verksamheten är en del av den egna förvaltningen och därmed är de frivilliga viktiga aktörer när saker ska diskuteras. Att de frivilliga inom Homestart eller de frivilliga i en kommunal frivilligcentral inte är förvaltningarnas förlängda armar utan personliga vänner till individerna eller familjerna spelar då ingen roll. Men om verksamheten drivs av en separat organisation Svenska Kyrkan, Makalösa föräldrar, IOGT-NTO eller någon annan så förstår alla att kommunen inte kan kalla in de frivilliga till kommunala möten.
Det är positivt att se en ny internationell organisation på väg in i Sverige med spännande metodik och arbetsformer. Men jag hoppas att både organisationsliv och kommuner kan hjälpas åt att ge organisationen möjligheter att utvecklas väl. Stöd och samarbete från alla håll är viktigt, och finansieringsfrågan är naturligtvis central. Men att en kommun stöder en ny verksamhet innebär inte att man måste kontrollera den. Att låta Homestart utvecklas som självständiga aktörer, egna föreningar är avgörande.
En kommun som är intresserad av detta bör därför på allvar ställa sig frågan vad är det att vara kommun? Och vad är inte kommunens uppdrag?
Heidi Sandberg
Forum för Frivilligt Socialt Arbete