Sveriges radios Kaliber har gjort ett reportage om sprickorna i den offentliga välfärden, och idéburna organisationers roll där. Forum känner igen mycket av beskrivningen och anser att det är dags för en diskussion om frågan.
Sveriges radios program Kaliber har gjort ett reportage om att människor skickas av den offentliga välfärden till idéburna organisationer för att få grundläggande stöd. Vårdcentralen, arbetsförmedlingen och socialtjänsten hänvisar till ideella organisationer när det offentliga inte räcker till.
Kaliber: Välgörenhet den nya välfärden
Ett antal aktörer har snabbt fångat upp debatten:
En ovälkommen utveckling skriver Örnsköldsviks Allehandas ledare
Vänsterpartiet kräver en välfärdskommission
Röda Korset vill slippa ge vård till papperslösa
Forum kommenterar:
När Kaliber beskriver att de ser en ökning av människor som skickas till idéburna organisationer för att täcka även grundläggande behov så stämmer den bilden med det Forum och våra medlemsorganisationer ser. Utsattheten har ökat, och hålen i den offentligt finansierade välfärden är större än tidigare. 2008 pekade Forum på en rapport om att den kommunala socialtjänsten i allt högre utsträckning hänvisar människor till idéburna organisationer.
För oss är det centralt att organisationerna kan spela roller som handlar om att stödja människor mot ett bättre liv, där de kan växa och känna tillit. Kalibers program visar att organisationerna alltför ofta får täcka upp för de grundläggande och basala behov som människor har och som den offentliga välfärden inte längre täcker upp tillräckligt. Att organisationerna har gått från att bidra till det extra till att täcka upp för människors allra mest grundläggande behov hyra, el och mat.
Programmet ställer också en rad frågor till oss både för oss i organisationerna, och till hela vårt samhälle: Vad är den generella välfärden och vilka behov ska den täcka? Vilken roll och uppgift har organisationerna egentligen? De frågorna måste vi diskutera gemensamt.
Till syvende och sist handlar detta om att vi gemensamt måste diskutera vilken typ av samhälle det är vi vill ha, och hur vi når det? Och när resurserna tryter hur samlar vi samhällets totala resurser för att nå så långt vi kan på den vägen? Och vi bör nog också diskutera om vi ska se oss själva som ett komplement (enligt ordboken ”utfyllnad”) till stat och kommuner. Eller om vi är/vill vara något i grunden annat?