Är den sociala ekonomin statens ”fjättrade kelgrisar”?

30 augusti 2006
Forum bjuder in till frukostmöte den 13/9 klockan 08.30-10.00, hos Studieförbundet Vuxenskolan. Inledare är Tove Lifvendal och Sofia Modigh. Samtalet kommer att handla om i vilken mån den sociala ekonomin kan vara fri samtidigt som den delvis lever på offentliga pengar.

Tid: 13/9, 08.30-10.00 (macka och kaffe från 08.00)
Plats: Studieförbundet Vuxenskolan, Kungsgatan 57, Stockholm.
Kostnad: Gratis.
Anmälan: gärna så vi kan beställa lagom många mackor, skicka den till jatack@socialforum.se

Tove Lifvendal skrev i somras en ledartext i Svenska Dagbladet som gick ut på att den sociala ekonomins organisationer inte samtidigt kan kräva offentlig finansiering och frihet från det offentliga. Det ena utesluter det andra, menar Lifvendal. Den enda vägen till reellt ökad frihet är minskade offentliga bidrag. Andra källor måste komma in istället, som insamling, försäljning, sponsring.

I sin text kritiserade Lifvendal Forums arbete med spelregler. Hon skrev bl.a. följande: ”Göran Pettersson begär något omöjligt när han säger att de organisationer som är verksamma på det sociala området ska ges tillit genom ’strukturer och stödformer’. I nästa andetag ber han:’låt bli att styra oss’ ”.

Lifvendals tes kan delvis sägas få stöd av forskarna Filip Wijkström och Torbjörn Einarsson i boken ”Från nationalstat till näringsliv”  – Det civila samhällets organisationer i förändring. De redovisar nämligen en figur på s. 39 som visar att det går att spåra en rörelse från vad de kallar fristående organisationsliv, över integrerade folkrörelser, vidare över semi-offentlig förvaltning till slutligen organisationerna sedda som aktörer på en marknad. Wijkström och Einarsson hävdar också att det går att visa att ju närmare organisationer strukturellt är knutna till bidragsgivarna, desto mer pengar får de.

Sofia Modigh menar bl.a. att det inte är en problemfri lösning för den sociala ekonomin att bygga sin finansiering på tex sponsring. Även där finns det beroenden som kanske många gånger är minst lika starka som i det offentliga fallet.

Frågan vi ställer oss under detta frukostmöte är alltså vad det egentligen är som bidrar till reell självständighet. Utgångspunkten för diskussionen är dagens läge med

–  en social ekonomi som internationellt sett har ganska liten offentlig finansiering,
– en insamlingspott som ökat från en miljard till fem miljarder på fem år och där den stora merparten bidragsgivare utgörs av vanliga människor,
– där avdragsrätten för gåvor är mer beskuren än i övriga Europa
– där ett nytt beslut i regeringsrätten ger aktieägare rätt att skänka sin avkastning till ideélla föreningar och stiftelser utan beskattning
– där ideella stiftelser dock inte får ge bidrag till allmännt förebyggande föreningsarbete utan att riskera skatteplikt
– där spelandet slår nya rekord varje år men där internationell konkurrens utsätter det statliga spelmonopolet för hårt tryck
– där organisationsbidrag har minskat till förmån för verksamhets och projektbidrag under en lång tid
– där villkoren för verksamhetsbidrag har skärpts så att de många gånger gränsar mot uppdrag
– där offentliga köp av tjänster från ideell sektor ökar med flera hundra procent på några år
– där upphandling mer och mer genomförs enligt LOU, men där en statlig utredning givits i uppdrag att se över om detta inte kan ändras

Är det som Forum menar i spelregels-arbetet en bred, nära men tydlig relation mellan staten och organisationerna som leder till ökad frihet? Där man öppet och medvetet har skärskådat sina relationer, valt strukturer och bidragsformer som ger organisationslivet så stor rörelsefrihet som möjligt. Eller är det Lifvendals modell som leder till störst frihet? En modell som bygger på att minska kontaktytan mellan staten och de ideella organisationerna, och att ytterligare öka andra intäktskällor relativt de statliga Hon beskriver sin vision såhär: ”Om den ideella sektorn vill slippa behöva vädja till andra om att få styra själv, måste den skapa sig reell frihet utanför det offentliga.”

Forums tes kan sägas få stöd av forskaren Staffan Johansson i boken ”Ideella mål med offentliga pengar” där han sammanfattar sina forskningsresultat av flera olika typer av studier. Han skriver bl.a. att ”täta kontakter på strategisk nivå” leder till ökad frihet medan att däremot ”täta kontakter på operativ nivå” leder till minskad styrning.

Tove Lifvendal är frilansskribent, föreläsare, samhällsdebattör, ledamot av Stockholms stadsmissions styrelse tidigare ledamot av moderaternas partistyrelse.

Sofia Modigh
är föreläsare, samhällsdebattör, verksamhetsansvarig på IOGT-NTO:s intressepolitiska avdelning och förbundsordförande i Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet.