Civilsamhällets organisationer är en omistlig del i vår demokrati. Det är ur ideella föreningar, trossamfund, intresseorganisationer, stiftelser och i studieförbunden som det moderna Sverige vuxit fram. En helt central roll i denna utveckling har folkbildningen spelat.
Mer än en miljon människor deltar varje år i studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet och aktiviteter arrangeras i hela landet. Det handlar till exempel om studier i svenska med nyanlända, studiecirklar om politik med personer med funktionsnedsättning eller kurser för den som inte gått klart grund- eller gymnasieskolan. Samtidigt som vi kan konstatera att civilsamhället spelar en oumbärlig roll i att ge människor en röst, en möjlighet till utveckling och en plats i vårt samhälle är civilsamhällets utrymme i världen och i Sverige satt under press. Vi hör allt oftare röster som argumenterar för begränsningar av stödet till civilsamhället ökad statlig kontroll och skärpt myndighetsutövning. Ett exempel är en mycket uppmärksammad debattartikel i DN av Magnus Ranstorp m.fl. I den påstod undertecknarna exempelvis att uppemot 60 – 70 procent av folkbildningens totala verksamhet är fusk. Flera aktörer från bland annat folkbildningen replikerade snabbt och pekade framförallt på bristande källunderlag. I en replik varnade till exempel sex forskare i Folkuniversitetets förbundsstyrelse för att Ranstorp m.fl. inte kunde belägga sina påståenden om systematiskt fusk och förskingring inom folkbildningen med annat än hörsägen från två anonyma källor.
Den typ av allvarliga påståenden som vi nu ser allt fler exempel av i det offentliga samtalet i Sverige förutsätter konkreta bevis för att inte samtidigt bidra till att slå sönder det viktigaste vi har: tilliten mellan medborgare, beslutsfattare och myndigheter. Forum och våra medlemmar står alla för att lagar och regler ska följas, och att antidemokratiska organisationer och yttringar ska bekämpas. Allt annat blir ett hot mot den levande och starka demokrati som vi vill skydda och utveckla. Men arbetet för att förebygga fel och brister i bidragssystemen och organisationernas användning av offentliga medel måste bygga på fakta och ett konstruktivt och förtroendefullt samtal.
Den senaste tidens debatt och skeenden har förtydligat att det i bidragsgivningen till civilsamhället finns ett stort behov av tydlighet, rättssäkerhet och regler som är lika för alla. Ett exempel är studieförbundet Ibn Rushd som erfarit avsaknad av transparens och tydliga underlag när Göteborgs stad beslutade sig för att dra in delar av bidrag till organisationen, något som Forum kommenterat tidigare. Vi behöver en bidragsgivning som på alla nivåer kan tolkas och användas på ett likabehandlande och rättssäkert sätt och som främjar självständigheten och mångfalden i civilsamhället. I detta är fungerande och långsiktigt hållbara demokrativillkor i bidragsgivningen en viktig del för att minska riskerna för godtycklighet i relationen mellan det offentliga och civilsamhället, lokalt såväl som nationellt. Det som behövs nu är därför att vi gemensamt, över organisations- och sektorsgränser, intensifierar arbetet för rättssäkra regler och förhållningssätt samt fördjupar den politiska diskussionen om hur vi egentligen ser på civilsamhällets roll och bidrag till demokratin.