Alexander Clemenson, KFUM: ”Att trolla med knäna – både naturligt och slitsamt”

23 november 2021

Hatten av för alla eldsjälar som trollar med knäna, ger av sin egen tid och åstadkommer stordåd med små medel. Men låt dem själva bestämma vad som ska trollas fram, för det blir bäst så. Detta skriver Alexander Clemenson, generalsekreterare, KFUM, i en krönika. 

När jag träffar gamla kollegor eller andra i mitt nätverk är det lätt att vi kommer in på att prata rekryteringar. Inte minst om den andre växlat sektor och inte längre befinner sig i civilsamhället, ideella sektorn, tredje sektorn, den magiska sektorn eller vad en nu väljer att kalla sektorn och sammanhanget vi som ideell organisation befinner oss.

Just upplevelsen av hur otroligt mycket som åstadkoms med väldigt lite medel och resurser brukar beröras på ett eller annat sätt. Och visst är det ofta så! Men följdfrågan blir förstås varför är det så? Det enda svar jag kan komma på är för att vi måste. Att trolla med knäna och uträtta stordåd med knappa medel hör allt som oftast till vardagen i ideell sektor, som jag just nu väljer att titulera sektorn som till exempel min arbetsplats KFUM befinner sig.

Samtidigt kan det störa mig att det är just så. För vilken del av samhället plockar upp så många bollar och gör så mycket som den ideella sektorn? I vissa fall tar civilsamhället – som blev titeln på sammanhanget just nu – över statens och kommunens tillkortakommanden och vi gör det med bravur. Men är vi i själva verket bara nyttiga idioter som utför uppdrag som borde åligga stat, kommun eller region? Där vacklar jag ibland mellan två olika ståndpunkter men landar oftast i att vi gör det så pass bra att vi matchar det mesta som samhället själva står för. Och då är det också värt det. Att vi dessutom är samhället med alla dessa ideella magiker som lägger ner både tid och själ i att åstadkomma något till det bättre understryker det ytterligare.

Men när det gäller finansiering av det vi gör skapas nya frågor. Det läggs liksom ytterligare ett lager av osäkerhet, utmaningar i planering och framförhållning. Stöd som dessutom kan förändras med varje regeringsskifte eller trend. Ta det här med adminbidrag eller OH-kostnader som exempel. Tidigare har en större del av projektmedel kunnat gå till att säkerställa själva organisationens överlevnad, och kanske 75 till 80% till det tilltänkta, och ofta nyskapande, projektet. Dessa marginaler har på senare år hela tiden minskat. Är det ett resultat av direkt rädsla hos beslutsfattare för att behöva stå till svars för kostnader som inte direkt går att härleda till en hjärtevärmande humanitär insats i ett annat land, kommun eller region? Organisationerna som utför detta arbete behöver också kunna få till en varaktighet i den egna verksamheten, en personalstyrka som inte bara utgörs av 3-månaders projektanställningar, likaså behöver de betala för både hyra och häftstift. Att detta varken är snygga eller ändamålsenliga kostnader är vi fullt medvetna om. Men ack så viktiga.

Detsamma gäller det eviga formerandet av ”projektmedel”. Jag kan till fullo förstå att det är mer ”juicy” att bidra till nya projekt och nya verksamheter och nytt nytt nytt. Men för att det där nya ska kunna åstadkommas behöver det finnas en bas att utgå från. Och det nya behöver också få tid att implementeras och till slut blir det som var nytt något som inte längre är nytt. Men det kan vara minst lika viktigt ändå, över väldigt lång tid.

Föreningarna inom KFUM Sverige är lite drygt 150 stycken runtom i landet och många har verkligen haft det tufft under pandemin. Vissa verksamheter har behövt sättas på paus, kanske särskilt de som inte kunnat hitta formen för att mötas och ses på distans. På vissa håll har de ovärderliga ledarna försvunnit på grund av brist på verksamhet, rädsla för smitta eller annat. Och på vissa andra håll har det tillkommit verksamheter, nya former har skapats och rullats ut, nya ledare har klivit fram. Och som tur är kom ett gensvar från delar av den svenska politiken som insåg hur viktigt civilsamhället är och sköt till medel – något vi är oerhört glada över.

KFUM beviljades under 2020 ett extra stöd via Socialstyrelsen specifikt för barn upp till 18 år och under 2021 adderade Socialstyrelsen ytterligare medel till samma målgrupp medan MUCF beviljade medel till verksamheter riktade till “socialt särskilt utsatta”. En klar indikator på att KFUM gör ett viktigt jobb så klart, men också att det krävs starka insatser för att säkra upp livsviktig verksamhet för unga. Det vill säga; de där som trollar med knäna behövs verkligen.

Jag önskar att fler eftersatta områden för barn och unga kunde få finansiering på detta sätt, för det är mycket som är akut ofta och olika verksamhetsstöd är ofta kraftigt villkorat till konkret verksamhet inom ett område och då måste någon annan – till exempel organisationen själv – stå för hyra och häftstift. Det handlar inte om att kunna leva i något slags överflöd för vi kommer alltid ha löner under genomsnittet, tonvis av ideella volontärer och fortsätta att trolla med knäna! Men att vissa organisationer idag har svårt att hålla näsan över ytan för att de flesta medel är uppbundna i riktigt snygga ändamålsenliga projekt som ger en snygg rapport och resultat som handlar om nyskapande verksamhet är ett faktum.

Organisationerna vet oftast bäst vad som behövs i samhället, för organisationerna består av samhället. Hatten av för alla eldsjälar som trollar med knäna, ger av sin egen tid och åstadkommer stordåd med små medel. Men låt dem själva bestämma vad som ska trollas fram, för det blir bäst så. Så det så.

Alexander Clemenson

Generalsekreterare, KFUM Sverige

Kort om KFUM Sverige

Vi i KFUM brinner för att skapa möjlighet för unga att utvecklas till trygga och modiga människor, som både värdesätter sig själva och bryr sig om sig om andra. Det gör vi genom att ha en helhetssyn på människan utifrån Body, Mind och Spirit. För att vi tror att alla människor har behov av fysisk aktivitet, ökad kunskap och tid för reflektion för att utvecklas och må bra. Utifrån det skapar vi mötesplatser där unga människor kan stärkas i sig själva och utvecklas till sin fulla potential.

Med 150 medlemsföreningar och ca 50 000 enskilda medlemmar runtom i landet är vi en av de största ungdomsrörelserna i Sverige. Dessutom är vi del av två globala ungdomsrörelser, YMCA och YWCA. Tillsammans finns dessa organisationer i ca 130 länder och når ca 70 miljoner människor.