När grupper ställs mot grupper öppnas dörren till de mest avskyvärda av brott. I Bosnien är såren från 1990-talets krig fortfarande öppna, trots att det nu är 22 år sedan den väpnade konflikten på Balkan fick sitt slut. I maj reste Forum tillsammans med nio civilsamhällesorganisationer ned till Sarajevo för att lära från förebyggande arbete av etniska, kulturella och religiösa konfliktlinjer.
Kriget på Balkan och dess efterverkningar
Den fruktansvärda konflikten på Balkan har satt djupa spår i dagens Bosnien och Hercegovina. Efter forna Jugoslaviens upplösning 1991, som resulterade i att bosnienserbiska styrkor angrep Republiken Bosnien och Hercegovina, följde en av Europas blodigaste konflikter. En konflikt kännetecknad av bittra strider, urskillningslösa beskjutningar och det serbiska folkmordet av bosniska muslimer i Srebrenica 1995.
Såren från kriget och de folkrättsliga övergreppen präglar Bosnien och Hercegovina än idag. De etniska och religiösa skiljelinjerna har blivit institutionaliserade och utrymmet för försoning är mycket litet. Den administrativa och politiska uppdelningen utifrån etnicitet är tydlig och som exempel kan nämnas att landets presidentråd idag består av tre representanter – en serbisk, bosniakisk och kroatisk. Förutom att detta befäster ett vi-och-dom utesluter uppdelningen även andra etniciteter från både parlamentet och presidentskapet. Samtidigt präglas flera andra centrala samhällsinstitutioner, däribland skolan, av en åtskillnad mellan de olika folkgrupperna.
Civilsamhället som enande kraft
Syftet med studieresan, som anordnades av Forum tillsammans med Ibn Rushd Studieförbund, var till stor del att undersöka föreningslivets roll och möjligheter att överbrygga dessa gränser och lära av våra kollegors erfarenheter i det bosniska civilsamhället. Totalt deltog 14 representanter i Forums delegation och det visade sig bli en omtumlande och lärorik resa med besök i Sarajevo, Mostar och Srebrenica.
Under resan arrangerades ett flertal möten, däribland med ungdomsorganisationen OKC Abrašević, föreningen Srebrenicas mödrar, det bosniska Röda Korset och organisationen Studio for Cultural Activism – alla viktiga aktörer i det avgörande arbetet för återuppbyggnad och social sammanhållning i landet. Med en verksamhet som enligt flera deltagare på resan påminde om Fryshusets, visade exempelvis OKC Abrašević hur de med kulturen som verktyg arbetar för att ge unga människor en meningsfull fritid, och en öppen plats att mötas över de etniska gränserna i den djupt delade staden Mostar, där bosniaker och kroater lever var för sig på olika sidor om floden Neretva. OKC Abrašević driver bland annat en öppen fritidsgård och café, samt arrangerar konserter och andra former av kulturaktiviteter (så som konstinstallationer och teaterworkshops) med det övergripande målet att få unga kroater och bosniaker att umgås och göra saker tillsammans. Ett annat exempel – Srebrenicas Mödrar – berättade om hur de organiserar överlevande änkor från folkmordet i Srebrenica. Föreningen, som varit ledande i arbetet med att hitta och identifiera döda efter kriget, har bland annat sett till att en minneslund byggts i Srebrenica och att döda kunnat begravas i staden där de levde. Civilsamhället har här axlat ett mycket stort ansvar i det kollektiva sorgearbetet och offrens strävan efter upprättelse.
Den bosniska föreningen OKC Abrašević tar emot Forums delegation i sina lokaler i staden Mostar.
Utmaningar och vikten av att lära av historien
Det finns fortfarande stora spänningar i Bosnien och Hercegovina och på Balkan. Kriget är slut men kampen om historien pågår och sorgearbetet likaså. Uppdelningen i vi-och-dom är tydlig och civilsamhället utgör en av få arenor där möten över gränserna faktiskt sker, och uppmuntras, även om utmaningarna är många. När vi samtalar med Srđan Šušnica, människorättsaktivist och representant för föreningen Studio for Cultural Activism, får vi en bild av ett Balkan med hög korruption, där politiker exploaterar gamla konfliktlinjer i spåren av finanskrisen och där det lilla föreningsliv som faktiskt finns och som arbetar för försoning ständigt motarbetas. Enligt honom är det centralt att stödja de ungdomar som vill se en annan framtid: ”Hoppet står till den yngre generationen! Studentföreningar och initiativ i civilsamhället som vill överbrygga gränser!” menar Srđan. Samtidigt varnar han för nationalismens långsiktiga konsekvenser och vikten av att lära av det som hänt. Folkmordet i Srebrenica var resultatet av en ideologi vars främsta mål var att dela upp människor efter etnicitet och som byggde på exkludering och rasism. Enligt Srđan måste vi ta fasta på detta även i andra delar av Europa och världen, så även i Sverige.
Srđan Šušnica, akademiker och människorättsaktivist, menar att vi måste lära av de mekanismer som föranledde kriget på Balkan och folkmordet i Srebrenica, inte bara på Balkan utan i hela Europa
Ett hjälpmedel i att förstå hur det kan gå så pass långt som till folkmord är Genocide Watchs modell över processen bakom ett folkmord. Enligt Srđan visar den på ett tydligt sett vilka mekanismer som föranleder ett folkmord, och hur dessa – i olika skepnad – kan ta sig uttryck i olika samhällen och på olika nivåer. Listan kan således appliceras i olika sammanhang och utgöra ett stöd för att förstå exkluderingens logik i en vid mening. Enligt Srđan är det också centralt att förstå hur snabbt en normförskjutning sker, och att steg 1 – 3 i fallet Balkan ägde rum under knappt tre år.
Genocide Watchs lista över folkmordets åtta steg:
1. KLASSIFICERING: Alla kulturer har kategorier för att skilja människor mellan ”oss och dem”, exempelvis utifrån etnicitet, ras, religion eller nationalitet: så som mellan tyskar och judar, hutu och tutsi. Bipolära samhällen, som saknar blandade kategorier och där kategoriseringen är genomgripande, såsom Rwanda och Burundi, löper dock mycket större risk för folkmord jämfört med andra. En sträng klassificering av människor är därför ett tydligt varningstecken.
2. MARKERING: Detta skede beskriver när vi ger namn eller andra symboler till klassificeringarna. Så som när vissa människor kallas ”judar” eller ”zigenare”, eller när vi skiljer grupper utifrån färg eller kläder; och använder dessa symboler för att beskriva särskilda medlemmar i dessa grupper.
3. AVHUMANISERING: Efter markering är det enklare för en grupp att förneka den andra gruppens mänsklighet genom avhumanisering. Medlemmar av denna grupp likställs då ofta med djur, skadedjur, insekter eller sjukdomar. Avhumaniseringen har en förmåga att bryta ned den normala mänskliga spärren mot exempelvis mord.
4. ORGANISERING: Folkmordet är alltid organiserat, vanligtvis av staten, och då ofta med hjälp av miliser för att tillhandahålla ett avstånd till statsansvaret (Janjaweed i Darfur). Ibland är organisering också informell (så som mobbar ledda av lokala RSS-militärer i Indien) eller decentraliserade aktörer (terroristgrupper).
5. POLARISERING: Extremister driver under denna fas grupper ifrån varandra. Hatgrupper organiserar polariserande propaganda. Lagar kan här förbjuda exempelvis giftermål mellan olika sociala grupper eller social interaktion överhuvudtaget.
6. FÖRBEREDELSE: Offren identifieras och separeras utifrån deras etniska eller religiösa identitet. Dödslistor utarbetas. Medlemmar av offergrupperna tvingas bära identifierande symboler och deras egendom exproprieras. De segregeras ofta i getton, deporteras sedan till koncentrationsläger eller begränsas till en hungersdrabbad region och svälter.
7. UTROTNING: Nu börjar det snabbt bli den massdöd som i juridisk mening kallas folkmord. Det porträtteras ofta som ”utrotning” av mördarna eftersom de inte anser att deras offer är mänskliga. När det sponsras av staten arbetar de väpnade styrkorna ofta med miliser för att utföra själva dödandet.
8. FÖRNEKELSE: Detta är det åttonde steget och som alltid följer ett folkmord. Det är även ett av de säkraste indikatorerna på ytterligare massakrer. Gärningsmännen gräver upp massgravar, bränner kropparna, försöker täcka upp bevisen och skrämma vittnen. De förnekar att de begått brott och ofta skyller de vad som hänt på offren.
Så arbetar Forum för att stärka tilliten och demokratin
Studieresan ägde rum inom ramen för projektet ”Civilsamhälle för tillit och demokrati”. Projektet har drivits av Forum under ett och halvt år och syftar till att mobilisera det svenska civilsamhället för tillit och demokrati, mot våldsam extremism. Vi tror på den demokratiserande kraft som den svenska idéburna sektor bär på och dess roll i det socialt förebyggande arbetet mot våldsamma, antidemokratiska grupper och högerextrema narrativ. Med oss hem från studieresan till Bosnien tar Forum en sammansvetsad projektgrupp och flera nya idéer för samverkan och aktiviteter.
I höst kommer Forum exempelvis att arrangera en workshop med syftet att ta fram en gemensam terminologi i det förebyggande arbetet, släppa en kartläggning över 100 förebyggande initiativ mot våldsam extremism i civilsamhället samt medverka på MR-dagarna i Jönköping och på Mötesplats samhällssäkerhet i Stockholm. Forums partner Studieförbundet Vuxenskolan kommer också att arrangera cirkelverksamhet utifrån handboken Tillsammans för tillit och demokrati som togs fram under 2016, för att nämna några exempel.
Text och bild: Anton Alsander